söndag 15 augusti 2010

kristet

Närhelst jag åker ut och reser hamnar jag i kyrkor. Det slår aldrig fel. I flera lådor hemma finns det hundratals dia-bilder (kommer ni ihåg dem) över kyrkor jag glömt bort namnet på i Mexiko, Finland och Italien.

Men det räcker inte med det. Det är inte nog med att jag tar mängder med bilder. Jag försöker också gräva i mina kunskaper i arkitekturhistoriekunskaper för att datera kyrkan (bara 200 år fel, ja men...) Dessutom hamnar jag på gudstjänster. Jag bara strövar in och plötsligt sitter jag där och lyssnar på predikningar på itlienska och tyska.

Utan att alls ha planerat det så har jag varit oerhört kristen idag. Det började med att jag jag vaknade upp och gick ner för att äta frukost. Nu är det så att jag för tillfället bebor ett vandrarhem vid Svenska Sjömanskyrkan i London. Varje morgon före frukost har de morgonandakt. När jag kom ner till kapellet såg jag en (1) person som väntade på att den unga svenska volontärflickan skulle börja.

Vad gör man? Det finns en hel del synder jag skulle kunna behöva försonas med. Jag var med och tyckte nog att frukosten smakade lite bättre efter det.

Efter ett besök på National Gallery där jag framför allt beskådade andra turister kom jag ut och där ser jag - en kyrka...

Jag har svårt att gå förbi. Om det är gud som kallar mig, eller en bearbetning av barndomsminnen där far alltid tog med barnen till diverse kyrkor, det vet jag inte, men innan jag hann tänka efter hade St. Martin-in-the-Fields sugit in mig. Här pågick gudstjänst - på kantonesiska. En ung kvinnig präst predikade för församlingen.

Denna gång lyckades jag ta mig ut. Om det var så att min själ tyckte att jag redan fått nog idag, eller om kulturskillnaden var för stor vet jag inte, men jag hörde aldrig predikan på kantonesiska - kanske något jag kommer att ångra när jag står inför pärleporten.

Men gud var inte klar med mig än. En lång promenad senare kommer jag till St.Paul's. Går jag in? Ja. Börjar en gudstjönst bara 15 min senare. Jajemen. Slutar det med att att sitter i bakersta raden och försöker sjunga engelska hymner? Självklart.

Efter dessa äventyr sitter jag och förbereder nya synder med hjälp av en öl på en restauration nära Sjömanskyrkan. Vad skulle man kunna hitta på för att parera tre gudstjänster...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar