ikea

Efter några dagar med en tom lägenhet började en viss desperation infinna sig. Charmen med att leva minimalistiskt blev mindre. Om man inte har några glas eller bestick blir de enklaste handlingar svåra. Hur äter man exempelvis frukost. Och en luftmadrass med sovsäck (jag var förutseende när jag flyttade hit - lite stolt faktiskt) var exotiskt första natten, men HALLÅ...

Choclate chip cookies och apelsin/lime-juice kan man leva på, men det är inget jag rekommenderar i längden. Hur fixar man då allt detta när man dessutom ska rådda ett nytt jobb, ordna bankkonto (don't get me started...) och njuta av flytten till storstaden (har kanske inte riktigt börjat njuta än - väntar med spänning)?

Svaret är svenskt och återfinns i en stor blå plåtlada ett stenkast från Wembley (den stora fotbollsstadion) - IKEA.

Här är allt som hemma. Saker har namn med å, ä och ö och samma hopplösa jätteslinga som man kan hitta i Uppsala och Barkarby återfinns här. När jag bodde på vandrarhemmet vid sjömanskyrkan råkade jag höra ett samtal med några som jobbade där. En av dem skulle till det blå möbelvaruhuset och frågade om hon skulle ordna något till de andra. Beställningarna haglade in, men inte efter möbler - nej, svenskt smågodis och Kalles Kaviar stod för alla inköpsförslag.

I vanlig ordning har jag svårt att hitta just det jag vill ha - trots att jag tycker att jag gått till just den avdelning där det måste vara. Till slut har jag dock hittat galgar, täcke, kudde, morgonrock (har jag berättat att jag måste gå genom den kommunala korridoren för att gå på toaletten hemma?) och schampoo (ok - impulsköp). Dessutom hittade jag den viktigaste delen - Startboxen. Alla bestick, tallrikar och glas man egentligen behöver trots att man hemma i Stockholm samlat på sig ett jättelager av dessa under de senaste 20 åren.

Ibland är lycka bara ett IKEA-varuhus borta.

Sedan ska man ju få hem allt det här på the Underground, men det är en helt annan historia...