Håll till vänster, för bövelen - vänster...! VÄNSTER!

Min arbetsgivare är generös. För att hålla personalen frisk får alla GBP 200 per år för att exempelvis gymma, gå med i en rugbyklubb och slikt.

-Köp en cykel! sa min chef. Jättebra!

Hmmm, tänkte jag. Jag bor ju ca 3 km från arbetet. Det finns bara en långsam buss. Cykel låter ju perfekt.

I Mortlake, någon kilometer bort, alldeles vid en av Themsens krökar, finns "Bits and Bikes", ett hål i väggen med en äldre gentleman som inte avbryter det han håller på med bara för att det kommer in en kund. När jag till slut får kontakt med honom, visar det sig emellertid att han har cykeln för mig, en enkel treväxlad historia som just fått sitt pris sämkt till 169 pund. Perfekt.

Eller är den perfekt?

Vis av mina tidigare erfarenheter av snabba beslut (se bloggar ovan) beslutade jag mig för att inte besluta mig på en gång, utan att ta en sväng förbi mitt vandrarhem och hämta den vajer och hänglås jag - påpassligt nog - tagit med mig från Sverige.

Klockan var då ungefär 14. Gentlemannen i cykelaffären hade sagt till mig att jag senast måste bestämma mig för cykeln klockan 15:30, ety det var många pedaler och andra saker med muttrar och skruvar som behövde muttras och skruvas. Det vill säga om jag ville ha den idag. Han verkade inte särskilt intresserad av affär.


Jag ska inte bekymra er med en berättelse om hur jag svor över min egen tidsoptimism, eller om den transporttid som krävs för att förflytta sig en sträcka i London som på kartan verkar väldigt liten. När jag kommer till Waterloo Station för att ta tåget mot Mortlake är klockan redan 15:20.... Tågen en lördag eftermiddag... Gentlemannen verkade inte skämta...


Det finns något som heter "internet". Med hjälp av detta lyckades jag hitta ett telefonnummer till "Bits and Bikes". Man ringer och till slut, efter 2 minuter svarar någon. Jag förklarar vem jag är och att jag gärna skulle vilja köpa cykeln men att jag tyvärr - "I'm very sorry, but..." - inte skulle komma i tid.


-Were you the very tall gentleman who came here about an hour ago?


På något sätt hade den avoghet som funnits i början ersatts av brittisk artighet och - skulle det visa sig - humor. När jag till slut kommer fram till affären är cykeln nästan färdig och vi småpratar med varandra alltmedan det kommer in eventuella kunder som han ignorerar.


Till slut är min stolta springare klar och jag ger mig av. Pedalerna fungerar som hemma. Bromsarna verkar ok. Växlarna... inga problem. Bra, ska jag nu våga mig av från trottoaren?


För att förstå det följande, måste man förstå de prioriteringar brittiska stadsplanerare gjort. Personligen tror jag det beror på den faiblesse britter har för trädgårdar - det gäller att göra trädgårdarna så stora som möjligt, så att man har en liten täppa man kan kalla sin egen. Om trädgårdarna är stora måste ju marken tas från något annat, varför inte från vägarna.


Om det verkligen beror på trädgårdarna vet jag inte, men vägarna är förvånansvärt smala. En väg som i "London A-Z" markerats som en gul huvudväg, är med fördel precis så bred att det får plats två bilar - en åt ena hållet och en åt andra hållet. Det finns inte plats för två bilar och en cykel. Möts två bilar samtidigt som jag försöker cykla, så får bilen bakom mig vackert vänta.


På gula huvudvägar är det en hel del trafik. Det som jag tänkt som trevlig promenadcykling en lördageftermiddag, förändras av trafikmängden till en kamp för överlevnad.


Sedan är det ju den här lilla detaljen med att de kör på vänster sida...


Så länge det går rakt fram är det inte så illa. När man byter fil för att svänga åt höger förvärras det då jag gärna glider över i fel del av filen. Allt detta är emellertid en västanfläkt jämfört med rondellerna. Först ska man lista ut vart man själv ska - detta är görbart. Men att samtidigt förstå var alla andra trafikanter kommer ifrån... och vart de ska...


Nämnde jag att det råder ett kvalmigt, fuktigt, varmt väder över London just denna eftermiddag då jag begår min debut på vänstra sidan?


Levande kom jag fram till Richmond där jag låst cykeln (självklart hade jag hämtat fel lås på vandrarhemmet, det krävdes betydligt rejälare doningar i London). Inne på puben har jag kunnat beklaga mig för den den 22-åriga polska bartenderskan. Den här gången har hon inte skrattat ut mig, då inte heller hon förstår varför britterna envisas med att åka på fel sida av vägen.

Snart har jag avslutat min andra pint. Det vore eventuellt vist och erfaret av mig att låta cykeln stå där den står ikväll för att fortsätta mina äventyr på den vänstra sidan i morgon...






PS. Lite etymologi: År 1665 drabbades London av "The great plague" som tog mer än 20% av befolkningen. Mängden döda var så stor att man inte hann begrava alla döda utan slängde dem i en sjö som då fanns alldeles vid en av krökarna till Themsen. Med hjälp av lite skolfranska bör "Mortlake" på det sättet förklaras... DS.