Konsthantverk

Det är alltid en njutning att se en duktig konsthantverkare i arbete.

Som lärare i historia vet jag att det finns en rad fällor man kan falla i om man ska hålla sig till ett ämne. Tänk dig till exempel att du ska presentera hela det romerska kejsardömet på ca 40 minuter för ca 20 personer. Kunskapsnivån i gruppen kan vara allt från experter på Hadrianus mur till den uttröttade japanske turisten som kanske vet lika mycket om Romarriket som den genomsnittlige västerlänningen vet om det japanska shogunatet.

Du ska göra det samtidigt som det går runt rader med andra människor. Dessa pratar med varandra, stannar kanske och lyssnar en liten stund för att därefter gå vidare.

Du har inte tillgång till någon projektor eller PowerPointpresentation, men det förväntas av dig att du samtidigt som du pratar om Romarriket, presenterar ett tiotal objekt från antiken. Du ska prata lagom mycket om varje objekt samtidigt som du inte förlorar din ramberättelse. Helst ska du dessutom kunna tillräckligt mycket om objekten för att kunna svara på detaljerade frågor.

Är inte det en konst och ett hantverk?

Hur håller man sig från att inte börja ”pladdra”? Hur håller man sig från att bli irriterad när några i gruppen börjar prata högljutt på ett språk man inte förstår? Hur fångar man och håller de andras intresse?

På British Museum idag, mellan kl 15.15 och 16.00 såg och hörde jag en mästare. Samtidigt som vi fick bakgrunden till en rad objekt, lyckades guiden berätta om Romarrikets födelse, storhetstid och fall. Allt fanns med, från mannen som tog en tegelsten och slog sönder ”the Portland vase”, till legenderna om Mars och Venus och romarrikets början. Från datering av skulpturer med hjälp av skägg (alla efter Hadrianus) till kungadömet Kush som under en räd till Egypten begravde ett bronshuvud av Augustus framför ett tempel, så att man alltid gick över den romerska makten.

Gratis, förstås, precis som inträdet till museet. Man bugar, tackar och tar emot med ett leende.