Förkylt också

Om det är tack vare den brittiska husbyggnadskonstens förmåga att släppa in kall luft medan jag sover, det vet jag inte, men efter två månader var det dags. Under natten till denna dag gick det åt nästan en halv toalettpappersrulle och bredvid min säng ligger små vita papper i drivor i väntan på att någon, det vill säga jag själv, ska masa mig upp ur värmen mellan täckena och gå de tre metrarna till papperskorgen.

Ute är det en fantastisk höstdag och i mitt inre ser framför mig hur Kew Gardens badar i höstfärger. Istället ligger jag här och väntar på att den onda halsen ska göra mindre ont och att produktionen av märkliga substanser i min näsa ska minska.

Det är med andra ord väldigt synd om mig. Istället för att ta in en höstdag som för tillfället inte regnar bort är jag fast med min dator i min lilla lägenhet.

Vid sådana tillfällen anfalls jag ibland av Konstnären. Konstnären är ett alter ego som bor inne i mig. Han pratar gärna i svåra termer, men vill samtidigt vara en stor bohem. Han vill gärna ha skrivit flera böcker - men det ska ha skett liksom av en händelse - utan att behöva anstränga sig. Idag tycker han att jag borde använda den stillastående dagen till att fortsätta på Romanen.

Just idag har kanske Konstnären rätt. Jag är inte dödssjuk utan bara så förkyld att jag håller mig inne. Jag har inget speciellt för mig - varför inte fortsätta på Romanen...?

Ja, varför inte?

Resten av mig vill vid det här laget strypa Konstnären. Det har varit ansträngande veckor. Nytt jobb, nya kurser, ny kör och massor med repetitioner med densamma. I veckan som kommer kommer det att vara repetitioner från onsdag till söndag med en ganska svår världspremiär av Whitacre på söndag kväll som kronan på moset - eller vad det nu heter. Måste då en ledig, snorig eftermiddag upptas av skapande?

Därpå följer ett numera ganska tröttsamt inre meningsutbyte om meningen med livet, konsten, kärleken, alltet och vad man - egentligen - borde göra av sitt liv.

Till slut kommer beslutet. Jag kravlar mig upp ur sängen, städar iordning lite och brygger en kopp te. Därefter letar jag mig tillbaka in mellan lakanen och letar upp mitt hemliga bibliotek med amerikanska dramaserier.

Aaah! Det är skönt att vara förkyld...