Barbican

Mode kommer och går inom arkitekturen. Om det på 30-talet skulle vara avskalat och modernistiskt, så såg 80-talet födelsen av postmoderna pelare. Många arkitekter har också velat göra stora projekt, få rita hela stadsdelar. Ralph Erskine ritade ex. Ekerö centrum.

60- och 70- talet kombinerade flera ideal. Det skulle vara storskaligt. Man skulle separera gångtrafik från biltrafik, oftast genom gångbroar. Rå betong sågs också som ett ”ärligt” material. Istället för att dölja det bakom något fasadmaterial, skulle man visa det ”riktiga” byggnadsmaterialet.

Under denna tid ritades och byggdes the Barbican center i östra London. Flera kvarter med bostäder, skolor och ett center med teater, bio, bibliotek och konsertsal. I mitten finns en konstgjord sjö med vattenfall och fontäner. Allt blev klart och invigdes av drottningen 1982.

Tanken var god. Går man runt mitt i området träffar man inte på några bilar och man kan ta sin kaffe från centrets kafeteria och sitta vid sjön - mitt i stan - helt utan biltrafik.

Det finns emellertid några aber. För det första är det svårt att hitta. På olika ställen måste man ta en trappa hit, eller en gångbro dit och gör man inte det är man borta. För det andra så krävde sjön och centret att man var tvungen att bygga några höghus för att få in tillräckligt mycket lägenheter. Dessa är på 34 våningar. För det tredje… Jag vet inte vad som hände i detalj. Kanske var det någon som tyckte att det blev för mycket rå betong. Kanske var det någon som tyckte… jag vet inte vad. Alla hus är emellertid i en kombination av rå betong och brunt tegel… Alltihopa…

Efter nästan 30 år ser det inte så trevligt ut. Den råa betongen har fångat upp den smutsiga londonluften. På höghusen har detta delvis tvättats bort, men bara delvis. På alla betongytor finns stalagmiter av smuts som stiger upp ca 15 våningar, som spetsiga påminnelser av att London var den första stad där smog uppstod på 1800-talet. Det bruna markteglet är sprucket och delar av sjön är igenvuxen.

Man skulle kunna tänka sig att arkitekturen tillsammans med förfallet medfört att Barbican blivit ett ställe dit man bara tar sig med bepansrad eskort. Så är det emellertid inte. Lägenheterna är med äganderätt och hela komplexet ligger precis norr om bank- och domstolsdistriktet i London. Här har advokater och börsmäklare sina stadslägenheter som de flyr på helgerna till förmån för sina ”country estates”.

Här har min kör sin huvudsakliga konsertlokal.