C2H5OH

Jag är i vanliga fall inte så förtjust i kulturrelativism. Med hjälp av denna skapelse kan man förstå och förklara kvinnoförtryck och massmord med en axelryckning: Så såg moralen ut på denna tid. En gång stod jag och och diskuterade polsk-svenska kriget 1656 med en kulturrelativist och då... Men om jag skulle fortsätta detta sidospår skulle vi handla långt från dagens ämne - en annan gång kanske. Idag ska det handla om alkohol.

Jag borde ha förstått att något var annorlunda redan andra dagen på det nya jobbet här i London. Vi hade besök och föreläsning av en representant från "Child-Protection-Services" från kommundelen Richmond där min arbetsplats ligger. En del av dagens föreläsning gick åt att värdera några "cases" i allvarlighet. Vi fick några scenarier beskrivna för oss och skulle skriva 1-10 i allvarlighet på det vi fått oss beskrivet. Ett case  handlade om alkohol. En fiktiv förälder berättar för oss att hon låtit hennes 5-årige barn smaka lite sprit. För att se hur det är. Hur allvarligt är detta?

Alla svenskar i min grupp skrev något mellan 8 och 10. Detta var kanske inte omedelbart livshotande, men allvarligt var det. Mycket allvarligt. I min grupp satt en engelsk lärare och lite försynt tittade hon ner på sitt papper där hon skrivit 4 eller 5, för: "everybody does that"...

Igår var jag på körrep med min nya kör. Uppsjungningen gick befriande fort. Två övningar, sedan var det klart. Under repet var moralen låg. Så fort sopranerna skulle specialrepa, tog basarna detta som ett klartecken att börja prata och skämta - ganska högljutt. Min inre preussare protesterade, men tänkte att man kanske inte ska börja protestera direkt i början.

Sedan blev det paus. Jag pratade med mina grannar som på brittiskt vis var oerhört vänliga och engagerade sig i ifall jag skulle vara med på nästa produktion (jag är reserv). Efter fem minuter sade min bänkkamrat: "Well, are you coming to the pub?"

I Sverige går man inte till puben mitt i repetitionen. I min senaste kör fanns det strikta regler om alkoholintag och i repetitionspausen fick man kaffe eller kanske en frukt - bra med fruktsocker för att vara koncentrerad hela repet...

When in Rome... Jag följde med till puben, min kamrat frågade om jag ville ha en pint, men innan han hann försvinna in i puben lyckades jag få fram: half-pint. För vi stod ju ute på trottoaren med våra glas av vin och öl - det kan man göra i London. Där stod delar av altstämman och pratet var som i vilken kör som helst - man pratade om körresor och dirigenter.

Min half-pint kom ut och jag kände mig en smula mesig, för de andra hade inte gjort samma halvabsolutistiska val som jag. Efter en mycket trevlig kvart var det dags att sjunga igen...

Ok, noterna stod inte lika stabilt på pappret längre. Vi sjöng dessutom en mässa av Janacek skriven på kyrkslaviska... Min skolkyrkslaviska har varit stabilare. Kördiciplinen var om möjligt ännu lägre. Ändå lät det bra om kören. Riktigt bra.

Märkligt.

Eländiga kulturrelativism...