Sporten finns i många länder. Den går ut på att man först kastar en liten boll en bit bort. Sedan kastar man lite större bollar efter den. Man är i två lag och den som kommer närmast den lilla bollen har vunnit. Enkelt.
Men, som salig far brukade säga, varför göra det enkelt för sig?
Den engelska versionen av detta spel heter bowles och då det finns gräsmattor här istället för grusplaner, spelas spelet på gräs. Kloten man kastar är större än i boule och av trä så man kan inte kasta klotet - man rullar bara. Så långt är det fortfarande ganska enkelt...
Min introduktion i denna ädla sport skedde en kväll i veckan som gick. Bakom parkeringsplatsen till en pub, där fanns en liten trädörr i en mur. Det såg ut vara en dörr som skulle kunna leda till en återvinningsstation eller kanske en eltransformator. Nej - bakom dörren öppnade sig en oas mitt i stan. En gräsmatta med ofattbart kort, tätt gräs, en liten paviljong och några bord där man kunde dricka sin medhavda pint från puben.
Så då är det väl bara att kasta ut den lilla bollen, "the jack"?
Låt mig först berätta att de regler som följer är de regler som gäller för just den här klubben. De kallas "Elizabethans Bowles" och skiljer sig "Elizabethan Tudor Bowles" och bara alldeles vanlig "Bowles"- för den enkle lekman som jag är när det gäller Bowles är det dock oklart på vilket sätt reglerna är annorlunda. Denna form av Bowles spelas bara på just den här Bowles-banan som i sin tur räknar sina anor till 1500-talet, då Francis Drake lär ha sagt till drottningens sändebud att den spanska armadan får vänta - han ska spela klart sitt parti bowles. Detta skedde på denna bana. Eller var det möjligen så att banan då låg någgra hundra meter söderut. Och möjligen finns det en Bowles-klubb i Southhampton som har samma regler.
Hursomhelst:
Elizabethan Bowles spelas på diagonalen över en gräsrektangel. På så vis kan två spel fortgå samtidigt - man kastar förbi varandra så möjligheten finns att man kan krocka med ett helt annat spel. Sedan är inte kloten sfäriska utan lätt trattformade - i denna variant är lutningen 13°. Detta innebär att så länge klotet rullar i god fart går den ganska rakt fram, men när den saktar in börjar den svänga mot "tratt"-hållet. Det visar sig att den börjar svänga ganska mycket. Till och med väldigt mycket. Kanten av gräsmattan lutar dessutom svagt uppåt, så om man kastar sitt klot med lagom fart mot kanten av gräsmattan kommer den att genomföra en sväng på nästan 180° - som överdelen av en käpp ungefär.
Så vart siktar man då när man ska kasta...? Ja - just det...
Att ha ett spel där man bara kastar åt det håll dit man vill att den ska träffa? Att ha samma regler som alla andra, när man faktiskt kan ha några som ingen annan har men som fanns för 400 år sedan? Allt detta är en excentricitet som - jag är inte förtjust i "nationella karaktärsdrag" - men det är svårt att komma förbi adjektivet "brittiskt". Att man absolut inte börjar svettas och att man med fördel kan ta ett glas vin eller en pint samtidigt som spelet pågår är också...: "brittiskt"
Så hur gick det?
Till slut lyckades jag börja kasta åt ett håll som var långt från den plats dit jag ville hamna och mitt lag lyckades vinna mot ett annat nybörjarlag. Gott så. Dessutom var det en väldigt trevlig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar