insomnia

För några år sedan pratade jag och en sångarkamrat om sömn. Precis hur vi kom in på det kommer jag inte längre ihåg. Kanske var det bara ett allmänt småprat som ledde in på ämnet. Min sångarkamrat var - och är - ca 10 år äldre än jag och han klagade över bristen på sömn. Om han vaknade mitt i natten hade han svårt att somna om och låg bara och vred sig. Det var svårt att somna om och när väckarklockan ringde på morgonen var han lika trött som på kvällen.

Jag nickade och sade något jag inte kommer ihåg längre. I mitt inre var jag glad över att jag inte själv led av samma åkomma.

Det var då…

De senaste tre dagarna har jag varit uppe i Härjedalen för att åka skidor. Snön har varit bra, backarna långa och på skiduthyrningen tog jag ett par ganska korta skidor som gör svängandet lätt. Det har varit roligt. Jag har känt mig duktig.

Mina muskler håller inte riktigt med mig. De klagar. ”Så här brukar du inte röra dig”, säger höger vadmuskel. ”Varför sitter du inte och surfar på internet istället?” muttrar vänster lårmuskel. När det är dags att gå och lägga sig är jag dödstrött.

Men sover jag?

Nope. Nej. Inte mycket.

Ibland somnar jag in  men vaknar klockan två. Andra gånger kommer sömnen och går under hela natten. Mest går den.

Nu skulle man kunna tänka sig, att det är den nya miljön i Härjedalen som medfört detta, men så är det tyvärr inte. De senaste åren har större och större delar av natten gått åt till att ligga i sängen och…

Ja, vad tänker man på när man inte kan somna?

På sitt sätt kan det vara ganska trevligt att inte sova. Man kan ligga och tänka på resor man gjort. Eller resor man vill göra. Kanske den där boken som borde skrivas. Filosofiska funderingar över guds existens eller filmen som påverkat mig väldigt mycket (den senaste filmen jag såg var Millennium, men ska jag vara ärlig har jag inte ägnat den särskilt många insomniaminuter) I lugn och ro kan man ge sig hän till att låta tankarna gå åt vilket håll som helst.

Men en hel del av funderandet går åt till att tänka på att det ju faktiskt vore väldigt praktiskt om jag kunde somna nu. Om jag ligger här och är vaken så kommer jag ju att vara väldigt trött i morgon bitti. Inte bra. Så sov nu. Sov nu! SOV!

Just denna tankebana fungerar väldigt dåligt om man vill somna.

Efter någon timmes vridande fram och tillbaka i sängen ligger underlakanet som en skrynklig korv under ryggen. Inte heller detta befrämjar sömnen.

Märkligt nog brukar sömnen komma innan väckarklockan ringer, trots de tidigare sömnlösa timmarna. Utan att jag märkt det har tankarna övergått i dröm och väckarklockan låter lika obarmhärtigt som alltid - det är dags att gå upp nu.

Framför spegeln i badrummet är det gäspande dags att raka sig och jag inser att ännu ett ålderstecken får läggas till de andra. Efter gråa hårstrån och stela leder får sömnlöshet läggas till det medelålders oket.

Det är ju tur att jag är en harmonisk typ som inte ägnar min tid åt att tänka på sånt…