söndag 15 januari 2012

nfl

I natt satt jag uppe och tittade på min datorskärm. En röd pil dök plötsligt upp. Ett tal ändrades. I tysthet spelades ett stiliserat drama upp framför mina ögon. Jag följde en match i amerikansk fotboll. New England Patriots mot Denver Broncos. 

Man skulle kunna tänka sig att jag, som bor i London, ägnade helgerna åt vanlig fotboll. Här finns några av världens bästa fotbollslag. Arenorna är fulla med folk och med fantastisk stämning. Man borde gå dit och kolla. 

Istället har jag sett rugby (ett hyfsat lag - London Welsh - har hemmamatcher ett längre stenkast från mitt boende i Kew) och på söndagkvällarna smyger jag mig iväg till tunnelbanan för att åka till West Kensington, där det finns en sportbar som sänder matcherna från andra sidan Atlanten - National Football League - NFL. 

Nu rör man man ju inte bollen särskilt mycket med fötterna, så namnet är missvisande. Troligen kommer sig namnet från rugby. Den amerikanska varianten började som rugby en gång i tiden, fast några regler ändrades och idag är sporterna ganska olika. Men rugby heter egentligen "Rugby Football", det vill säga den sorts fotboll som man spelade på internatskolan Rugby. Och fortfarande spelar. På de olika internatskolorna i Britannien finns det en rad sporter som bara spelas där. På Eton finns till exempel en udda form av fotboll där man inte passar till andra i sitt lag. 

Amerikansk fotboll tillhör mina "guilty pleasures" - det vill säga något jag tycker om, men som jag kanske inte riktigt alltid står för. Sporten är nämligen en smula... eh... våldsam. 

Varje säsong är kort. Man spelar från september till januari, bara 16 matcher. Går det bra spelar man max tre matcher till. I februari är det slut. Det är bara en match varje vecka och den är 60 minuter lång. Trots det är skador legio. Man borde inte tycka om detta. 

Ändå sitter jag där framför datorn och följer en schematisk match som sakta växer fram på nfl.coms hemsida. 

Det finns kanske sociologiska undersökningar som försökt ta reda på varför man (och det är ju oftast män) följer sport. Är det för att man vara en del av en grupp, eller söker den inre kvästa mammutjägaren i sig. 

Eller så är man bara lite konstigt. 

Or both...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar