vår

Sent på söndagen landade planet från Arlanda på Heathrow. Det sista planet från Stockholm startar klockan nio på kvällen och oftast tar flygresan nästan två och en halv timme. Så trots att klockan i London bara visade 22:30, så brukar jag vara en smula mör när jag till slut kommer hem. Då är det nästan midnatt. 

Den snabbaste vägen till Kew innebär byte till buss i South Ealing, en radhusförort som alla andra i London, där jag ofta stått och fryst innan bussen behagat komma. 

Det var alltså en luttrad Vallas som släpade upp sin tunga resväska för trapporna vid tunnelbanan. Det skulle vara kallt och ta lång tid innan bussen skulle komma. Helt enkelt därför att det alltid var kallt och tog lång tid. 

Och visst tog det tid innan bussen kom. Det gör det alltid. 

Men det var varmt...

Inte högsommarvarmt kanske, men 10 grader. Mitt i natten. I januari. 

Så har dagarna forsatt. Både dagtid och nattetid har det hållit sig kring 10-gradersstreckat. Motorcykeln har fört mig till jobbet. Småfåglarna har kvittrat och man har kunnat hitta knoppar på buskarna. 

Ibland är klimatet fullt av överraskningar. Ibland kommer vindarna från norr och då blir det kallt. Ibland kommer de från sydväst och då kommer våren. Eller en föraning om våren. Eller kanske inte ens det, men en doft av... liv...?

Väderlekstjänsterna berättar på sina hemsidor, att vädret alldeles snart ska bli kallt igen. Redan imorgon natt kommer frosten till Kew och London och därefter verkar det hålla sig till det vanliga januarivädret - två plusgrader, mulet och regnskurar. 

Men det är då. Idag kunde jag åka till jobbet i skinande solsken och vårkänsla. Vad gör det då att vägarbeten och järnvägskorsningar medförde köer som till och med var längre än vanligt. Det går också att sitta utomhus utanför en italiensk restaurang i Kew och smutta på ett glas rött i januarikvällen. Visst är det lite kallt. Men vad gör der. Det är ju vår.