hemmet och hemmet

Det finns en surrealism i delar av exillivet.

I London bor mängder med svenskar. De bor och verkar i London, precis som jag. I London finns våra arbeten, arbetskamrater och lägenheter. I London finns våra hem, även om de - som i mitt fall - kan bestå av en större omöblerad garderob med fönster.

Sedan kommer julen.

Alla åker hem.

Och detta hem är ju något annat än den lilla lägenheten i Kew (eller någon annan del av London). För några betyder detta en resa hem till sina föräldrar. Andra åker till sin barndomsstad, medan andra har haft en kringresande tillvaro i Sverige och har hem lite överallt.

Nu gäller ju detta inte bara svenskar i London på väg till Sverige. Flyplatser är fulla med människor. Alla flajter är fullbokade och på flyget till Stockholm dignade hyllorna ovanför sittplatserna med presenter och helgsprit. När jag väl kom till Stockholms central var det fullt med människor som skulle till en annan del av Sverige. Hem till en annan del av Sverige där boendet bestod av något annat än en svindyr andrahandslägenhet någonstans på Söder.

Hem till släktingar för middag på julafton och ut på krogen på Juldagen för att träffa alla andra hemvändare.

I andra kulturer är det inte julen som är den stora hemvändarhelgen. I USA åker man hem för Thanksgiving i slutet av november. Fattiga illegala städare i London åker inte hem alls.

Sittande på Stockholms tunnelbana svindlade tanken för mig. Alla dessa personer som först reser iväg för att sen resa hem igen. Slitandet mellan alla dessa platser. Oron i att inte vara rotad och hemma hela tiden. Varför inte vara hemma hela tiden istället? För att inte tala om de kostnader alla resor ger upphov till. All den miljöförstöring. Borde man inte bli ”ekologisk” och ”närodlad” i sin egen själ och stanna hemma.

Tegnér (eller var det Geijer?) skrev i sina dikter Odalbonden och Vikingen två olika typer. Bonden som stannar hemma och odlar, medan vikingen ger sig ut i världen. Vilket levnadssätt är bäst?

Ibland önskar jag att nyfikenheten och vandringslusten i mig vore mindre. Att det fanns mer ro.

Å andra sidan finns det ju en stor värld därute. Fantastisk natur. Människor.

När jag tolv år såg jag Han Solo i Stjärnornas krig när han hoppar in i sitt rymdskepp och åker iväg till en annan stjärna och ett annat planetsystem.

Så visst skulle man kunna vara hemma hela tiden.

Men…

PS. Med en önskan om ett gott nytt år DS.