eurovision

Visst kan man se Eurovision Song Contest även i Britannien. Evenemanget direktsänds på BBC1 och i mina husorgan, The Guardian och The Observer var det en helsida igår och en helsida idag. Till det kan man lägga kommentatorn Simon Hoggart i gårdagens Guardian som hoppades att den 57e sångtävlingen också kunde bli den sista. ”Put a sock in this awful song contest” sade rubriken.

Och det allmänna intresset ligger ungefär på Simons nivå. Folk känner till att det händer och en del tittar på det, men Det Stora Intresset? Nej. Igår kväll följde jag Facebookuppdateringarna och bland mina svenska och estniska vänner var kommentarerna legio. Bland mina brittiska fanns ingen alls. Detta märks också hos tv-kommentatrorna. Ironier och sarkasmer är vanliga i detta land. När det gällde Ukrainas bidrag sade kommentatorn - Graham Norton - torrt: ” Her backing dancers are all young offenders. This is their punishment”.

Men idag är allt som vanligt igen och man kan gå tillbaka till att räkna ner inför OS. Man hoppas på brittiska medaljer och i tidningarna passerar den ene okände britten efter den andre förbi. Kanske rodd…? Eller sjukamp…?

Men Loreen har gjort intryck även här, även om ett väldigt litet sådant. Igår skrev The Guardian: ”Europe should be pacing nervously around Sweden, who have rewritten We Found Love by Rihanna. It’s huge, and it’s likely to win”.

Idag skrev The Observer: ”The Swedish Lady Gaga sang - and it was all over” Der fortsaätter med: ”Some of the votes were really honest here (dvs gentemot Loreen); it was indeed dancy-dancy”.

Det finns med andra ord skribenter som tvivlar på Loreens originalitet. Fy på dem, men då jag levat i detta landet har jag missat hela hajpen. Här har det inte funnits någon fleramånaders upptrappning med utslagningar. Har man velat följa den svenska uttagningen har man fått skaffa sig både bredband och intresse och sedan min granne stängt av sin öppna router (linksys - jag saknar dig), så har jag vare sig det ena eller det andra.

Det har nog varit en brittisk uttagning någonstans… Någon gång… Återigen något som inte märkts av i den vanliga brittiska vardagslunken.

Då båda mina tidningar är poltiskt korrekta, skriver de mer om bristen på politisk frihet i Azerbadjan och hur Baku rustats upp med 100 brittiska taxibilar, än om själva kvaliten på sångerna och tävlingen.

Och jag är rädd att jag smittats av detta ointresse. Det var först efter ett biobesök igår kväll som jag kom ihåg att det visst var något på gång. Utomhus vid en pub, alldeles vid Richmond Green, satt jag och två andra svenskar och tittade på Sveriges bidrag så som det såg ut över ett långsamt mobilt ”bredband”, Youtube och en väldigt liten bildruta.

Sverige vann. Eufori.

Sedan var det dags att gå hem.

PS. Den uppmärksamme läsaren kan/bör invända: Om han nu inte såg tävlingen - hur kan han då veta vad kommentatorn sade? 

Svaret?

Jag läste det i morse i tidningen... DS.