Dokumentärfilmen borde varit dödsstöten. När ett haks rykte gått så långt och det funnits så länge, att den statliga televisionen gör en dokumentärfilm om både stället och dess stamkunder, då är det slut. Nästa steg blir att flytta alltihopa till Skansen, för kommande generationer att se och dra lärdom av. Ungefär som de plaketter man kan på Södermalm i Stockhlom, att här satt Bellman och drack med sina kamrater.
Men Valli baar i Tallinn överlevde den dokumentär som gjordes för tre år sedan. Det är numera det enda ställe i stan som har samma inredning som på den tid då landet hette "socialistisk rådsrepublik".
Skyltarna är numera i Euro och det bjuds på mer än bara vodka och moldavisk konjak. Men grundkonceptet är sig lika. En lång u-formad bar. Runt denna sitter en blandning av härbefolkning och turister. Då och då ställer sig en man upp och spelar på ett dragspel. Något enstaka par dansar i ett hörn.
Annars har gamla stan i Tallinn fyllts av turister. Häromdagen låg sex kryssningsfartyg samtidigt på redden. Staden var fylld av vandrande paraplyer och de grupper som följde dem. Restauranger och pubar har följt efter och för att fly kommersen måste man ge sig långt från rådhusplatsen.
Eller så går man in på Valli baar, där tiden stått stilla. Möjligen har klädseln förändrats. Mannen i skägg framför mig står och sjunger gamla visor. För 20 år sedan hade han varit klädd i gulnad nylonskjorta. Idag har han orange t-tröja med text som är för liten för mig att läsa på håll.
Annars har inget förändrats. Det är rogivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar