våckert

Det finns mycket som är intressant med London. Kulturlivet, restaurangerna, alla olika människor som söker sig hit. Mängden människor som söker sin lycka får staden att vibrera av liv. Sedan kanske denna mängd kan vara lite väl mycket, till exempel på Waterloo station i rusningstrafik är mängden en smula skrämmande.

Särskilt vacker är emellertid inte staden. Genom ett platt landskap ringlar sig Themsen mot Nordsjön. Floden själv är brun och när det är ebb uppenbaras cyklar, skor och annat bråte. Kommer man utanför centrum börjar mil och åter mil av radhuslandskap där vägarna bildar en förvirrande labyrint av trånga filer. Intressant - ja. Vackert - nej.

Men de tre senaste veckorna har jag och O åkt motorcykel runt England och Wales. Vi åkte först rakt söderut till Brighton. Därefter följde vi kusten ner till Cornwall. Sedan upp längs atlantkusten. Över Severns mynning på en gigantisk bro och in i Wales. Vidare norrut tills Wales tog slut och vi hamnade i Liverpool. Färjan gick över till Isle of Man. Tillbaka någon dag senare till Lake District . Sedan lämnade vi kusten och åkte rakt över landet till York. Till slut satte vi oss på motorvägen och åkte ner till London.

Och min syn på landet är förändrad. Det finns så många vackra platser att jag vet inte var jag ska börja. Dartmoor är fantastiskt och Lake District är magnifikt. Vid Tintagel fann vi den rätta korsningen av slott i ruin och klippkant. På Isle of Man går TT-spåret (motorcykellopp för den oinsatte) i långa bågar över Snaefells massiv.

Det var nästan så att det blev lite för mycket vacker natur. I mitt minne försöker jag sortera in rätt smal väg med rätt synintryck och det var tur att Lake District, som kanske var vackrast, kom i slutet, för då kunde man fortfarande imponeras. På vägen från Lake District till York åkte vi genom Yorkshire Dales och hade det varit en annan resa och detta hade varit det första jag stötte på, så hade jag älskat Yorkshire Dales. Men nu kom det på slutet och även om det var fint och så, så hade så mycket annat varit ännu bättre.

Och inte bara vackert - det finns en trollsk kvalité hos mycket. Hedarna, klipporna och dalarna. Och så dessa smala vägar som slingrar sig fram genom landskapet.

Det var O som kopplade ihop naturen med Tolkiens litteratur - jag tror det var i Dartmoor - och när man väl gjort kopplingen kunde man se allt, från Fylke till Mordor, i olka delar av England.

O, som kommer från Västergötland, sammanfattade landet kort och koncist: ”våckert!”