Mittemellan ”min” förort, Kew, och innerstaden finns Chelsea. För den som är bevandrad i Londons geografi, så är det ungefär från tunnelbanestationen Earl’s Court ner till Themsen. En gång i tiden var Chelsea en smula bohemiskt. I slutet av 1800-talet bodde både Sargent och Whistler här (såna där impressionister, eller var det expressionister, vänta lite…) och så sent som i slutet av 60-talet kunde man hitta både delar av Rolling Stones och Beatles boende här. King’s Road var full av udda butiker.
Det var då. Idag bor Hugh Grant och Kylie Minogue i Chelsea och Kate Middelton bodde här innan hon blev sagoprinsessa. I de andra husen bor folk som gärna associerar sig med de förstnämnda, så man kan lugnt säga att priserna på hus och lägenheter här är ganska höga. Det går att hitta minimala ettor för 250 000 pund, men för något mer beboeligt får du lägga på 100 000 till. Husen kostar mer.
Man kan stöta på begreppet chelsea-wife. Med det menar man en kvinna som inte jobbar själv, utan tar hand om att dekorera hemmet. Hon har en stor bil, helst en SUV, till exempel en Range Rover eller en BMW X5. Hon ägnar sin tid mest åt heminredning och de som använder begreppet gör det gärna ganska nedlåtande. En chelsea-wife ägnar sin tid till att använda de pengar hennes man tjänar in på sitt välbetalda arbete i finansdistrikten. Barnen får au-pairen ta hand om. Tills de försvinner iväg till en internatskola. Det kan vara så att begreppet mest används av män.
Men detta kan ju bara vara fördomar - är det så i verkligheten? Det var dags för ett studiebesök.
Puttrar man runt på sin motorcykel i Chelsea, så tycker man kanske till en början inte att det är så stor skillnad från andra delar av London. Visst ser en del av husen rika ut. Visst står det en och annan dyrare bil på gatorna. Men detta kan man se även i andra delar av staden. I London finns många rika personer.
Ner mot floden till kommer man till kvarter med gamla magasin. Ganska snyggt omgjorda finns här restauranger, caféer och inredningsbutiker. Jag nickade för mig själv. Här skulle alltså alla inredande fruar finnas. Men här verkade det finnas alla sorters människor. Vad pratade alla om?
Alldeles nere vid stranden står en före detta kraftstation. I väntan på ett bättre öde ser den utbombad ut, med kollapsat tak och trasiga fönster. Alldeles bredvid finns ett nyare område - Chelsea Harbour. Jag svängde in med min motorcykel och parkerade nere i P-garaget. Vad kan detta vara för ställe?
Chelsea Harbor består av ett flertal nya hus i skilda stilar. Här finns lägenhetshus som ser ut som om de vore 200 år, men är det inte. Nere vid floden finns ett höghus med kanske 20 våningar. Husen har namn som the Belvedere och Thames Wharf. Det finns ett hotell, Wyndham Grand, där en Mercedes S-klass står och spinner i väntan på den som beställt den. De flesta husen ligger runt en hamnbassäng - marinan. Här ligger båtar i den lyxigare klassen. Från hamnen finns en sluss ut i Themsen, så att man inte berörs av tidvattnet.
Trots att det är en vanlig måndagseftermiddag ser man en hel del människor i farten. Framförallt ser man kvinnor som studerar heminredningstidningar. Inne på området finns nämligen ett shoppingcenter i tre våningar. Men detta är inget vanligt shoppingcenter. Här finns inte Marks&Spencer eller the Gap. Här finns bara heminredningsbutiker. Och inte vilka butiker som helst. Slumbutiker som Habitat göre sig icke besvär. Här finns märken som LIZZO och Armani/casa (för den intresserade, se http://www.dcch.co.uk/). Butikerna är för det mesta ganska små, men tittar man in kan man se dekoratörer och försäljare diskutera tyger och tapeter med en inköpande kvinna.
Jag skriver kvinna, då jag faktiskt försökte hitta en och annan man och ja, de finns, men i Chelsea Harbour hade de jag såg en ren drönarkapacitet. Det fanns byggarbetare och flyttgubbar. På ett café jobbade en man bland alla unga invandrarkvinnor från Östeuropa och när jag satt och åt (kycklingwrap, iste - when in Rome…) nere vid marinan såg jag en man som stod och väntade vid en brygga. Han var klädd i jeans och tröja. Efter några minuter kom en kvinna. Hon var klädd i blus, kjol, hatt och solglasögon Hon sade några ord till honom. Han svarade med huvudet nickande ner mot bryggbräderna. Därefter gick båda två ut till den största lyxjakten i marinan.
På informationstavlorna kan man läsa alla butiksnamn och en snabb överslagsräkning kom upp i ungefär 100 namn. Vill man vara ärlig, så har shoppingcentret inte bara heminredningsbutiker. På gatuplanet hittar man två caféer och när jag var där, stod även en ny bil uppställd som reklam. Range Rover Evoque. De stora SUV-arna fick mycket kritik (drar mycket bensin), så denna är nättare och Victoria Beckham ska ha varit inblandad i designarbetet.
Och går man ut från centret så kan man hitta en liten kiosk med glass och tidningar. Nere vid marinan hittas även annat. Tittar man in genom en fönsterruta kan man se kvinnor som fikar i par. På fönstret står det Blue Harbour Spa.
Chelsea-wife. Check. Här lever de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar