I London finns det fortfarande barberare. Frisörer som egentligen bara kan klippa en typ av frisyr och som det inte går att boka tid hos. Jag anar att det är ett åldertecken när man tycker att en sådan institution är något bra och praktiskt och inte något arkaiskt och dödsdömt.
Efter att den bristfälliga snöröjningen på Heathrow lämnat mig ensam och övergiven över julen gick jag planlöst omkring i Kews centrum. Då centrumet är väldigt litet gick detta fort. Därefter köpte jag the Guardian, satt på ett kafé och läste varenda artikel. Efter en timme hade även detta skett. Vad nu? I ett skyltfönster såg jag en reflektion av mig själv. Det kanske skulle vara dags att klippa sig.
Utanför barberare finns en polkagrisrandig rödvit spiral som ska snurra, men som i denna kyla (0°C) stod still. Jag öppnade och det satt ingen i kö. I stolen satt dock en engelsman som var halvklippt. Jag frågade om jag var nästa person och satte mig efter ett jakande svar på en bänk och bläddrade i en kvarglömd Times. Både the Guardian (liberal) och The Times (konservativ) ägnade spaltmeter åt den senaste politiska skandalen - en minister (lib.dem.) som uttalat sig nedsättande om premiärministern (kons). Det andra man skrev om var vädret. Hur kallt det varit och hur kallt det skulle fortsätta att vara.
I barberstolen pratade kunden och barberaren om samma saker. De kom överens om att det vore bra om det blev varmare nu.
Sedan blev det min tur. Jag berättade hur jag ville ha det - kort - och därefter började vi småprata om vädret. Och sedan pratade vi om engelsmän och vädret. Min barberare kommer nämligen från Bialystok, Polen, alldeles på gränsen till Vitryssland. Där kan det snöa ganska mycket. Själv kommer jag från Stockholm och även om en del vintrar varit lite mesiga, så är jag inte främmande för lite snö.
I London däremot stänger flygplatsen pga 10 cm snö. Därefter fortsätter den att ha nedsatt trafik i en vecka… Vad i he….
Nu är det så att jag alltid haft svårt med människor som flyttar till ett annat ställe, för att därefter ägna tid och kraft åt att kritisera stället. En gång hamnade jag på en balkong i Kairo där två tyskar ägnade kvällen åt att prata ”trash” om staden, befolkningen, trafiken etc. Om det nu är så… Åk hem! har jag alltid tänkt.
Och så satt vi där. Två invandrare som pratade om hur klantiga engelsmän är när det gäller lite snö. Jag borde med andra ord lyda mitt eget råd och åka hem (där det är minus 20).
Å andra sidan kanske man inte måste tycka om precis allt i sitt nya hemland. Man kanske t o m skulle kunna tänka sig att ge infödingarna ett välmenande råd eller två när det gäller snöhantering.
Dessutom kan jag inte åka hem. Flyget fungerar inte…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar