hyperrealism

Nej, Det är inte ett ord jag hittat på. Det är en konstinriktning som finns just nu där man gör målningar som är som fotografier. Oftast riktigt stora fotografier.

Första gången jag träffade på detta var i San Francisco. På Moderna museet där hängde en målning av en kvinna som läser tidningen. Hon har håret bundet bak i en hästsvans och ljuset faller på hennes nacke. Vid första anblicken ser det ut som ett foto, men tittar man efter ser man att det är en tavla. Och som det kan bli med bra konst blev jag stående och bara tittade i flera minuter. I museishopen inhandlades ett vykort av målningen som hamnade på kylskåpet hemma.

På National Gallery i London har de haft två tillfälliga utställningar i ett litet rum alldeles till vänster när man kommer upp för trappan. Den första bestod av tre stora målningar med stadsmotiv från London och USA. Den andra hänger där just nu (fram till 23 januari)

Det är tre stora bilder av städer, Zürich, Liverpool och London. Zürich och Liverpool är färdiga tavlor, medan konstnären arbetar med den tredje, över London.

Han använder en otroligt komplicerad teknik med sprutfärg och mallar. Varje liten detalj som ska få en egen färg får en egen mall och detaljerna är otroligt små. Tavlan över Liverpool tog tre år för konstnären att göra klart tillsammans med sina 5 medhjälpare.

Och resultatet är som ett stort fotografi...

Ändå står jag där och tittar. Det finns något hos tavlan som drar på ett annat sätt än vad ett foto kan, på samma sätt som kvinnan som läser tidningen fångade mig i San Francisco för fyra år sedan. Jag hittar däremot inte ord för vad det är. Istället står jag bara där och tittar.

Det är kanske det bra konst verkligen är, man blir bara stående och tittar, utan ord som förklarar varför.

PS. Nej, jag kommer inte ihåg konstnärernas namn, men är ni i London före 23 januari - gå och se. DS.
PPS. God Jul DDS.