Den trogne läsaren av denna blogg har förstått att skribenten bebor den charmanta stadsdelen Kew i sydvästra London. Läsaren har kanske också förstått att Kew må vara charmant, men skulle också kunna anklagas för sömnighet.
Alla pubar stänger klockan elva. Londons klubbliv sker någon helt annanstans och det ljudligaste som händer på Sandycombe Road är att Gerrardo, som äger den italienska restaurangen över gatan, står och skrattar tillsammans med en restauranggäst. Den som känner Gerrardo vet, att hans skratt både sker ofta och är ljudligt, men när detta är det mest subversiva...
Trodde jag...
Britannien har stora shoppingcenter, i Shepard's Bush finns det gigantiska Westfields och de har nyss öppnat ett nytt shoppingmecka i östra London. Men än står de små butikerna emot. Mitt emot min byggnad finns det ett litet näröppet, en hårsalong, en datorbutik, två restauranger och en veterinär som specialiserat sig på katter ("From kitten to cat"). Det fortsätter med en heminredningsbutik, en butik för regnrockar, två restauranger och en butik för uppblåsbara ballonger (!). Längre bort finns inte bara en, utan två specialister på bröllopsklänningar. Redan Napoleon klagade över örikets befolkning som "en nation av butiksägare" (till skillnad från de visionära fransmännen, förstås)
Igår var det repetition och på klassiskt brittiskt "Morden i Midsomer"-sätt antydde en medspelare att en av butikerna bara var ett skyltfönster ("a front") för en helt annan försäljningsverksamhet: "A friend of mine told me", började han och fortsatte med att berätta att om man gick in i regnrocksaffären och ställde de rätta frågorna, så kunde man visas upp på övervåningen (där gardinerna alltid är fördragna) och köpa - i och för sig regntäta - klädesplagg och annat i latex och gummi...
Nästa gång jag cyklade förbi, sneglade jag in i butiken. Där pågick lika lite kommers som vanligt. Hmmm...
Nu är inte sexshopar något som hymlas med i London. Två stenkast åt fel (rätt...?) håll från Leicester Square och butiksfönstrena får en medelålders puritan som jag att rodna. På väg hem från kören hajade jag till framför ett fönster, då en spritt språngande naken kvinna dansade endast skylande sig själv med två solfjädrar. Nästa gång jag gick förbi butiken gjorde de två skyltdockorna reklam för koppel och handklovar.
Men Kew är inte Soho. I Kew promenerar man i den botaniska trädgården. I Kew äter man på restaurang och diskuterar huspriserna. I Kew har man inte sex.
Hade jag varit en modig man, hade jag helt enkelt gått in i butiken och frågat efter en rundvisning på övervåningen. Nu är jag emellertid en väldigt omodig människa som istället använde stalkerns bäste vän - internet.
En sökning på "Gekko Rainwear" var helt ointressant. En rad regnrockar. Detta var inte vad jag var ute efter.
Men vänta. Fanns det inte en urblekt skylt ovanför den nuvarande?
En ny undersökning på internet visade att min skådespelarkollega hade rätt. Visst kan man i Kew både köpa ballonger och äta på den italienska restaurangen. Men du kan också få med dig det senaste inom latex och sbr (=shiny black leather)
Hade jag flyttat till Paris så hade jag följt den franska seden och ryckt på axlarna, mumlat något om DSK och inte tänkt mer på saken.
Men nu bor jag ju i London. Vad skulle en typisk londonbo göra?
I mitt burspråk finns numera ett stort teleskop riktat mot butikens ingång. Bredvid finns ett block och penna. Registret över butiksbesökare börjar bli längre. Tre ministrar, tio ministersekreterare, så många MPs att jag inte längre orkar skriva...
...
Ovanstående blogg må innehålla en eller annan överdrift...;) Då detta är en barntillåten blogg har jag inte skrivit ut några webadresser, men om man är intresserad, gör så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar