För några dagar sedan var det dags för ett års jubileum. Det var fredagen den 13:e 2010 jag bordade ett SAS-plan och styrde kosan till London, utan att veta särskilt mycket om vad som skulle vänta mig. Nu har ett år gått och jag är tillbaka på "the Old Ship" i Richmond - en alldeles vanlig pub som hade internet och som blev min trygga oas under de första ganska osäkra dagarna.
Det borde alltså vara dags att tänka tillbaka på året som gått och kontemplera livet.
Istället har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att njuta av London. Det kanske låter märkligt. Jag har ju redan sett National Gallery och Tate Modern och promenerat längs Piccadilly och runt Covent Garden. Var finns det nya i det? Var är äventyret i att åter sitta och ta en bitter på "the Old Ship"?
Men det är just det. Jag njuter av redan hitta runt i stan utan att hela tiden behöva kolla att jag är på väg åt rätt håll. Jag njuter av att kunna väga för- och nackdelarna mellan att ta Southwest Trains, eller District Line till Richmond från Pall Mall. Jag njuter av att ha koll.
Sedan är ju London som det är. Jag tror mig vara på väg åt ett håll, men har råkat gå lite fel någonstans och vips - jag är 90 grader fel. Men just nu gör det ingenting. Alldeles snart börjar en ny termin på skolan där jag jobbar. Om några dagar går kören igång (Brittens War Requiem) och troligen kommer jag att söka en roll i "the Q2-players" nästa produktion.
Vardagen rullar in - och jag njuter av fulla drag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar