Den trogne läsaren av denna blogg vet att jag har haft ett och annat att säga om arkitekturen i imperiets huvudstad. Ett och annat har också sagts om stadsplaneringen - eller kanske bristen på densamma - i samma stad.
I norra innerstan finns emellertid ett undantag - St. Pancras - en underbar skapelse i nygotiskt tegel med en magnifik tåghall som på sin tid (1860-tal) var världens största.
Varför man döper en järnvägsstation efter en pojke som Diocletianus lät lida martyrdöden, det kan man fundera på. Troligen finns det en lång och intriktat sådan, som - likt en roman av Agatha Christe - ringlar sig bakåt till ett dimmigt någongång vid ca kung Arthur. Emellertid är det inte just detta denna blogg ska handla om.
För halvtannat år sedan hade britterna till slut blivit klara med sin del av snabbtågsrälsen till tunneln under den Engelska kanalen, "the chunnel". Spåret drogs emellrtid inte in direkt från sydöst, utan i en lång båge till norra delen av staden. Sedan den öppnades kan man åka till Paris på två timmar och en kvart.
Paris... ack...
Jag utfärdar nu en varning. Det är inte alla som uppskattar den franska huvudstaden. Mängder av människor ser den som ett träsk fyllt av arroganta snobbar som kör bil som dårar alltmedan de kastar en halsduk nonchalant bakom sig och rycker på axlarna - "the gallic shrug". Om du känner att du tillhör denna skara, sluta läsa nu.
Paris är nämligen en fantasktisk stad och som alla fantastiska städer (läs Barcelona, Stockholm, Prag och kanske, för den som är lite wild and crazy, Lviv), så har de kvalitéer som övergår åt det eteriska. En normalt sett sansad person (som jag själv - i alla fall ibland) tappar huvudet och börjar ägna sig åt superlativande.
Men det är svårt att låta bli. Promenerande uppe på Montmartre vid midnatt. Strosande längs husbåtarna vid Seine. Utforskande de nya bohemkvarteren vid Canal St Martin. Upptäckande nya ställen...
Ja, mina fötter är trötta och fotsulorna.... eh... välmasserade. Ja, de förstår faktiskt vad jag säger när jag letar upp min bästa skolfranska, men nej, jag förstår fortfarande inte mycket av vad de svarar. Kameran är full av bilder och i bagaget tillbaka till London fanns det nog en ny affisch från nåt konstmuseum.
I mitt inre föds en ny plan att efter London flytta mina bopålar till en pråm vid en kanal, skaffa mig en tvärrandig t-tröja och skriva obegriplig poesi. I ett mäklarfönster hittade jag en hyfsat billig lägenhet, bara EUR 39 000 och mitt i bohemsmeten vid Place de Republique dessutom.
Jag hör hur du tänker: Men den franska arrogansen - hur ska du klara den?
Då rycker jag bara på axlarna, höjer lite på ett ögonbryn och väser: "Tu ne comprends rien... Rien!"
PS. Lägenheten finns men är på 5,87 kvadratmeter (sic!). Den sista lilla strofen på franska betyder "Du förstår ingenting... Ingenting! DS.
PPS. Tror jag... DDS.
Ja där lär du känna på kompaktliv. Då försöker du kanske göra en massa illegala saker, bara för att bli satt i fängelse. Jag läste en artikel om estländare i franska fängelser. De leed! De fick möglig ost att äta! Så det finns för och nackdelar med allt.
SvaraRadera