le président

På vägen hem till mitt lilla hus i Surèsnes passerar jag  en av världens största tågstationer. Nej, det är inte Gare du Nord, utan det är den underjordiska station som finns under La Défense, Paris' svar på Manhattan och the Bank, alldeles väster om innerstaden. Denna morgon var det lika många pendlare som vanligt som bytte från tre olika pendeltåg till métrons linje 1, för att inte tala om alla dem som gick av här för att gå till arbetet.

Som vanligt gick jag med ganska snabba steg förbi tidningsståndet, men mina steg saktade in en smula när jag såg den nästan helt svarta löpsedeln. Hans ansikte var svärtat och han höll upp en hand med ett finger uppe, precis på samma sätt som han ofta gjorde i debatterna mot Hillary. Det går inte att se ansiktsdragen, men ingen kan vara okunnig om vem han är. Den enda löpsedelstexten löd "American Psycho".

Nu var just den här löpsedeln skriven av Libération och det är vänsterblaskan i det här landet. Den som är lite historiskt sinnad kan tänka tillbaka på valet av Ronald Reagan 1980. Jag har inte hittat någon kopia av de löpsedlar som visades av Expressen och Aftonbladet (eller Libération), men mitt minne av det valet var djup depression och rädsla för det tredje världskriget. Hur kan de rösta på honom? Det kanske inte blir så dåligt med Trump...?

Eller blir det det?

I min franska kör började vi igår ett nytt projekt. Alla hälsade på varandra, vi sjöng upp och började sjunga de nya sångerna. Sedan kommer jag inte ihåg detaljerna om varför presidentvalet kom upp. Vår dirigent tittade runt lite på oss alla..., suckade lite..., ryckte på axlarna på det där sättet de faktiskt gör här i Frankrike... Och så fortsatte vi sjunga.

För det vore inte Frankrike om inte tankarna gick till Frankrike. Det är presidentval i vår. I Frankrike går presidentvalet till så, att om ingen får mer än 50% i första valomgången, så blir det en andra omgång, dit bara de två överst placerade går vidare. Här är minnet fortfarande färskt från förra gången en Le Pen från Nationella Fronten, Front National (FN) lyckades gå vidare till andra omgången, 2002. Den gången gick alla röster som röstat på någon annan, till den sittande presidenten, Chirac.

Men tiderna har förändrats och högerpopulismen bara blivit starkare. Alla räknar med att näste Le Pen (Marine, dotter till Jean Marie, de pratar inte längre med varandra) kommer att få ca 35% av rösterna i den första valomgången, alltså handlar det bara om vem den andra kommer att bli, för den personen kommer att få alla andra röster, precis som Chirac 2002.

Eller kommer den personen? Bläddrar man vidare i Libération hittar man artiklar med rubriker som "Trump, Brexit, Le Pen", med undran ifall det otänkbara kommer att ske även här.

För Frankrike är mycket mer än innerstaden i Paris. Det finns mängder av bortglömda småstäder och förstäder med nedlagda fabriker och hög arbetslöshet. Vad tycker de bosatta där om eliten i Paris? Alla de som gått i samma skolor som alla andra på höga positioner och som alltid delat på det som finns i köttgrytorna? För ett år sedan åkte jag och några vänner igenom en stad som passande nog hette Ussel. Vi hade tänkt övernatta där. Men efter en vända runt stadsgator med nedlagda hotell och övergivna hus åkte vi raskt vidare - här kan man ju inte bo...

För några år sedan levde jag i London och följer sedan dess den tidning jag tyckte var bäst, the Guardian. Dagens ledare bär titeln "a dark day for the world".

The Guardian är också en vänsterblaska, om än inte lika långt till vänster som Libération. De har kanske fel? De har förhoppningsvis fel...

"May you live in interesting times" är en engelsk ironisk tillönskan som, trots att den inte har några kinesiska förlagor, kallats för "the chinese curse". Tyvärr gör vi det.