På min förra arbetsplats i Gamla Stan i Stockholm hade vi ofta ett väldigt aktivt inomhusklimat. Lärarrummet låg högst upp i huset och om det var högsommarvarmt i Stockholm, så kändes temperaturen. Dels vämdes rummet direkt genom plåttaket och fönstren i sydväst, dels steg värmen från hela huset upp genom trapphuset och in genom lärarrumsdörren och sent på dagen pustade och stånkade mina kolleger om hur vamt det var. En viss, hur ska jag uttrycka det, bris av omklädningsrum lade sig över arbetsplatsen och många började, som så många i Sverige, klaga över vädret.
Själv höll jag mig med en viss stolthet utanför denna klagolåt. Jag tänkte på januarivintern (då samma lärarrum kunda vara fryskallt då de stora ateljéfönstren i norrläge var långt från täta), men ville nog också visa mig lite tuff. Jag berättade för dem som ville lyssna om hur jag minsann åkt motorcykel i Tunisien i 44 grader, att Mostar är olidligt i 43 och att ökenvinden i Kairo, den ni, 42 grader och sand från Sahara, vad är då höga temperaturer i Stockholm? Mina kolleger brukade muttra något och gå och prata med någon annan istället, medan jag log i mjugg. Man har väl varit med om värre.
Det är värmebölja i Frankrike och de senaste dagarna har temperaturen närmat sig den som kroppen har och jag har försökt hålla samma attityd. Man jobbar vidare, man dricker lite vatten och sedan jobbar man vidare lite till.
Men i eftermiddags tog det stopp. Jag satt och försökte sätta mig in i kunskapskrav och läroplan för geografi för att kunna planera höstens arbetsområde och då tog det slut. Jag läste... Sedan läste jag en gång till... Och sedan gick jag hem. I trädgården där jag bor slog jag mig ner i en solstol (i skuggan) och sedan försvann timmarna raskt i någon slags halvdvala. Först vid sextiden vaknade jag till så mycket att hjärnan började fungera och jag kunde börja fundera på hur eleverna ska lära sig namngeografi och dylikt.
När jag skriver detta är kvällen nattsvart och stjärnorna lyser. I mitt lilla hus är alla fönster och dörrar öppna. Jag sitter på altanen och trots den sena timmen är min t-skjorta klistrad mot ryggen. Syrsorna spelar i häcken som vätter mot grannen och på SVT Play ser jag att det ska bli värmebölja i Stockholm. Det ska visst bli 27 grader i morgon...
"27 grader..." Pah, alltså, när jag jobbade i Paris, då...
Ja när jag var i Paris på 70-talet var det också varmt. Oj oj, om det är så varmt i juni, vad måtte det inte vara i augusti!
SvaraRaderaI tidningen stod det dan därpå att det var den varmaste dagen på 104 år. ALLT VAR VARMARE FÖRR.