Brittiska sporter behöver alla en plan gräsyta. Från berömda sporter som fotboll och tennis, till inte lika internationella begivenheter som krocket och bowles, alla behöver de en plan yta med gräs. Undantaget skulle kunna vara golf, men dess ursprung finns inte i England, utan i Skottland, och alla vet ju hur konstiga dessa pitker kan vara.
Mitt i varje cilviliserad ort hittar man med andra ord en plan gräsplätt, en green. Så även i Kew. Jag sitter och skriver denna blogg sittande på en bänk vid Kew Green. I fonden finns en kyrka, St Anne. Till vänster hör man trafiken på Kew Road. Till höger finns Kew Gardens. Framför mig på gräsplanen dansar vitklädda män balett.
Nej, det är förstås inte balett. De spelar kricket, ännu en av dessa gräsplanssporter. Fast för mig skulle det lika gärna kunna vara balett. Jag förstår nämligen ingenting.
De flesta av dessa gräsplanssporter är hyfsat lätta att förstå. I fotboll ska en boll i mål. I Sverige är krocket mest en lek för barn. Kricket är emellertid obegripligt. Det finns en boll. Den kastas. Det finns slagträn och -ytterst sällan - springer någon. Men varför? Vem vinner?
Ser man brittiska sportsändningar på tv får man förstås reda på hur det gått i fotboll. Jag förstår att ett lag fått in fler mål än det andra. Men när de redovisar kricketresultaten förstår jag inte ens vem som vunnit. För några månader sedan vann England "the ashes" i Australien. Detta var stort. En månad senare förlorade man mot Irland. Katastrof. Men vad hade egentligen hänt?
Jag tittar ut på spelet på gräsplanen. Det verkar vara så att man försöker kasta bollen så att ett väldigt litet staket ska falla ner. Staketet ser ut som en modell av Stonehenge, men när jag tänker på det associerar jag bara till "Spinal Tap" och börjar fnissa. Spelarna tittar på mig och jag rättar till mina anletsdrag. Sport är viktigt i Britannien.
Nu är ju detta lite pinsamt. Skulle jag inte kunna förstå denna sport?
Jag har försökt. Efter dessa förklaringsförsök har jag skakat på huvudet och insett att jag är en Nalle Puh när det gäller kricket. Jag är en människa med väldigt liten hjärna.
Istället betraktar jag männen framför mig som dansare i en intrikat skuggbalett. Jag försöker trösta mig med att Sokrates var visast och klokast av alla, då han var den enda som förstod att han inte visste något.
När det gäller kricket tillhör jag de visaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar