sash

Efter ett år på Sandycombe Road så var det dags.

Alla människor utsätts för prövningar och man skulle kunna påstå, att det är sättet man möter dessa prövningar, som visar vilken karaktär man har. I Britannien nämner man gärna motsatsparet Churchill och Halifax. Medan Halifax, som var utrikesminister, ville förhandla om fred med Hitler sommaren 1940, så stod Churchill på sig och förändrade världen.

Jag tänkte på detta idag innan jag tog itu med något som jag visste skulle kunna bli mitt Waterloo. Problemet var att jag inte visste ifall jag skulle möta slaget som Wellington, eller Napoleon. Likt Chamberlain försökte jag länge blunda för problematiken, men idag stod det klart för mig att det var dags. Jag kunde inte blunda längre. Det var dags att tvätta fönstren.

För den oinsatte, eller nyblivne, bloggläsaren, måste jag berätta, att dessa fönster har varit huvudingrediensen i ett flertal blogginlägg. De är nämligen av en typ som kallas ”sash-window”, vilket innebär, att glasrutorna ligger omlott och att man kan skyffla dem upp och ner i en skåra som finns i karmen. Inne i karmen finns dessutom en motvikt som kan åka upp och ner och fönster och motvikt sitter i kontakt med varandra med hjälp av en lina. Man skulle kunna säga, att varje fönster består av två små hissar.

Ingenjören i mig är en smula fascinerad av dessa fönster. De har en gammal historia - de första härstammar troligen från 1600-talet och vid det förra sekelskiftet utrustades alla radhus med sash-windows. De är kulurminnesmärkta, snygga och innebär att man kan ha krukväxter och dylikt kvar på sin fönsterbräda och ändå kunna öppna fönstret för vädring. Och så finns det alltså en motvikt inne i karmen som osynligt löper upp och ner. Sånt är kul.

Men så finns det ett par nackdelar… Jag ska inte börja upprepa mig, utan hänvisar med varm hand hit och hit.

Det finns olika tekniker när man ska tvätta fönster. Själv brukar jag ha en hink med vatten och rengöringsmedel. Med en svamp tvättas och löddras hela fönsterrutan in. Därefter tar man en gummiskrapa och en lång elegant rörelse försvinner lödder och smuts utan ett spår.

Ok… Mina rörelser är inte alltid så långa och det finns ofta ett tillkortakommande även på elegansfronten, så mina fönster brukar alltid ha kvar vattenstreck, men, men… Man kan inte vara bra på allt…

Iväg till Robert Dyas - the Ironmonger. Det visar sig snabbt att England har en annan fönstertvättskultur. Den som innebär specialmedel och specialtrasa. Gummiskrapor göre sig icke besvär. ”Eller finns det gummiskrapor i en annan butik”, tänker jag inne i affären. Jag inser, att om jag skjuter upp detta nu, så kommer inte fönstren att bli tvättade alls. Detta måste genomföras idag, annars kommer uppskjutningsfantomen inne i mig att vinna och det hade varit tillräckligt svårt att komma iväg idag.

Det finns nämligen ett stort tvättproblem med sash-windows. Hur tvättar man utsidan?

Insidan på fönstret är inga problem. Det är enkelglas (ja, det blir kallt på vintern). Utsidan på det övre fönstret går också. Det övre fönstret går nämligen i den yttre skåran. Om man skickar det inre fönstret så högt som möjligt - därefter kryper man ut så att man sitter med ben inne, bak på fönsterbrädan och överkropp ute. Med ena handen håller man i sig, medan man med den andra sträcker sig så högt som möjligt - då kan man tvätta detta fönster. Jag har långa armar, jag klarade det precis.

Men hur tvättar man det undre, inre fönstret på utsidan? Så fort man öppnar fönstret, åker utsidan av det inre fönstret in bakom det övre, yttre. Om man öppnar det cirka 30 centimeter, så kan man tråckla ut en arm och tvätta nederdelen av fönstret. Det är ingen optimal arbetsställning, men det fungerar. Har man långa fingrar kan man på ett liknande sätt tvätta en liten snutt av den övre delen. När det inre fönstret åker upp bildas nämligen en springa på cirka tre centimeter mellan fönsterbåge och glas. Här går det att peta in en specialtrasa med specialmedel och hjälpligt komma till något slags rengöringsresultat.

Hur man är vrider sina axlar, eller petar med sina fingrar, är det ändå cirka 15 centimeter kvar. I mitten. Rakt över fönstret.

Jag tittade på resultatet. Jag har aldrig gillat specialmedelmetoden. På något sätt ser det inte lika rent ut som om man har använt gummiskrapan, men större delen av fönstret var ändå hyfsat rent.

Detta innebar förstås att den delen som inte var ren, såg värre ut än någonsin. Rakt över rutan låg ett brett streck av smuts, ungefär i ögonhöjd. Om jag förut varit irriterad på att det såg smutsigt ut när solen låg på…

Vad göra?

Ett sätt man kan använda är följande: Man tar en sak - till exempel ett glasögonfodral - och lindar in specialtrasan i den. Därefter petar man in alltihopa genom den springa, som jag redan tidigare nämnt, som bildas när man drar upp den inre rutan lite grann. Därefter kan man peta på glasögonfodralsbunten så att den någorlunda ligger dikt an mot glasrutan. När detta är klart drar man den inre glasrutan upp och ner ett antal gånger. Sedan flyttar man trasbunten en bit och drar sedan återigen fönstret upp och ner ett antal gånger i hopp om att det ska bli rent. Metoden upprepas därefter för alla fönster.

Är detta en optimal metod?

Svaret kan bara bli nej. Dels blir det inte särskilt rent. Det blir bättre än förut, men fönstret har fortfarande vertikala smutsränder i ett 15 centimeter brett band. Renare, ja, men bra, nej. Sedan skulle ju en känslig person kunna bli röd i ansiktet, medan han står där en trappa upp i ett litet hyreshus, pressad mot ytterrutan och drar en fönsterruta upp och ner i jämna rörelser. Det är tur att jag inte är en sådan person.

Så vare sig smutsen eller jag vann denna dag. Smutsränderna försvagades, men kapitulerade inte. Vore jag en nördig historielärare skulle jag kunna jämföra dagens batalj med Prag 1648. Svenskarna lyckades ta den nya staden på vänstra stranden av Moldau, men över Karlsbron tog de sig aldrig.

I engelskspråkiga Wikipedia står det att en av fördelarna med sash-windows är att man kan tvätta dem från insidan…

Jag frågar. Hur då?

---

Medan jag sitter och skriver tänker jag, att man kanske skulle kunna skicka det yttre fönstret så långt ner som möjligt. Därefter skulle man kunna skicka upp det inre fönstreet halvvägs. Om jag klättrar upp på fönsterbrädan och så ut med armen genom springan högst upp - då kanske...