Efter att jag i lugn och godan ro skrivit det förra blogginlägget:
Norr om Themsen finns ett kanalsystem. Det är lätt att gå längs dessa, då det finns en sk ”towpath” längs med dem. Pråmarna kunde dras av dragdjur innan de fick interna motorer. Det här är ett romantiskt ställe att gå på och kameran fylldes av bilder på pråmar och slussar, pråmar och broar, samt pråmar i soldis. Längre österut går emellertid kanalen in i en tunnel och gående tvingas gå upp en trappa. Då befinner man sig i Islington.
Jag vet att detta är en smula naivt. Det har varit kravaller i tre nätter och här går jag omkring med min kamera och fotar pråmar. Då jag ibland inte har någon koll, kände jag inte till att kravallerna spridit sig till Islington, som är ett sånt område som ligger i förändring. Det har varit ganska fattigt, men fler och fler från medelklassen har flyttat in.
Första ledtråden till att allt inte är som vanligt ser jag vid polisstationen. Vid varje hörn av byggnaden står poliser i par. Hmm…
Jag går vidare långs en gata med småbutiker. På gatan ligger massor med skräp - har det kanske varit en lokal variant av vattenfestival? Butikerna är dock stängda, med något undantag. Utanför Waitrose - en snabbköpskedja de lux, tänk ICA fast lite lyxigare, står tre hantverkare och bygger. Jag funderar: ”Vad håller de på med?” Jo, de håller på att bygga för butiksfönstret med hjälp av några reglar och några spånplattor. Hela gatan ligger och väntar på att kravallerna ska börja igen. De stängda butikerna har antingen plåtjalusier, eller nyuppsatta spånplattor
Samtidigt pågår det alldeles vanliga eftermiddagslivet. Klockan är ungefär fem, halv sex. Utanför en öppen italiensk restaurang sitter snyggt klädda människor och smuttar på ett glas vitt. Waitrose är fortfarande öppet, så affären är full av folk. På den stora gatan utanför tunnelbanestationen pågår kvällsrusningen som vanligt. Allt är som vanligt - nästan.
För att åka hem går jag norrut längs Caledonian Road. En bit bort ligger en sk ”Overground”-station. En slags tunnelbanelinje, som utnyttjar gamla järnvägslinjer runt London. På Caledonian Road är det ungefär som på den lilla smågatan. De flesta butiker är stängda, några pubar och restauranger är öppna. Annars verkar livet pågå som vanligt.
Vid en busshållplats passerar jag tre män. När jag redan passerat dem hör jag ”Yo, man - nice camera!”
Jag går vidare, under en halvsekund tänker jag inte ens på att de pratar med mig. Därefter tänker jag, att det kanske är lite dumt av mig att drälla runt i Islington med synlig dyr kamera, dyr ”posh” mobiltelefon och i min väska ligger förstås en aluminiumlaptop med äppelmärke.
Inget händer och hela tiden fortsätter det vanliga eftermiddagslivet runt omkring mig.
När jag sitter och skriver det här rapporterar nyheterna om kravaller i Manchester…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar