afc wimbledon

Igår försökte jag gå och titta på fotboll.

Detta tillhör inte vanligheterna i mitt liv. Jag brukar hålla koll på Djurgården och landslaget, men i skrivande stund har jag inte särskilt bra koll på någondera. Jag tror att det går ganska dåligt för båda, men ifall detta utlöser indignerade ”bah”-rop från läsarkåren ber jag allra ödmjukast om ursäkt.

AFC Wimbledon är emellertid inte en alldeles vanlig klubb, trots att det en gång var det. En gång i tiden var ”dons” nästan för vanlig. En londonklubb i de södra förorterna som det sällan gick särskilt bra för. Man hade problem med sin fotbollsstadion och med resultaten. Medan Arsenal och Chelsea är londonklubbar som tampades om topplaceringar, försökte Wimbledon inte åka ur den division de för tillfället var i. 1988 (tror jag) lyckades man mot alla odds vinna FA-cupen, något man fortfarande pratar om.

Då detta är ett kapitalistiskt land finns det ofta ägare i bakgrunden för klubbarna, som pumpar in pengar. Så även i Wimbledon. Här ville emellertid ägaren flytta hela klubben till Milton Keyes, några svenska mil nordväst om London. Detta hände också på samma sätt som hockeylag i Nordamerika kan flytta hela verksamheten från en stad till en annan. Klubben flyttade och tog sig namnet MK Dons

Nu är dock inte Britannien riktigt lika kapitalistiskt som det stora landet i väster. Anhängarna till klubben var utom sig av ilska. Detta var ju deras klubb. Hur kan den bara flytta? Vad kan man göra?

Fansen till just denna klubb visade sig vara av ett annat virke än många andra. Man grundade en ny klubb och för ungefär tio år sedan hade man uttagning till det nya laget - alla fick söka. Man började om i seriesystemet i England, i den lägsta av divisioner.

Nu är  fotboll en nästan löjligt populär sport i England. Det finns fyra professionella divisioner och under dessa finns det sju nivåer av amatörer och halvamatörer. När AFC Wimbledon började om i seriesystemet var det långt ifrån glamouren i toppmötena i Premier League.

Tio år senare är historien om AFC Wimbledon så nära en askungesaga man kan komma i denna machosport. Fansen äger klubben, ekonomin är i ordning (mycket ovanligt i fotbollsvärlden)(för övrigt ovanligt i resten av världen också för tillfället) och man har lyckats kliva upp en division nästan varje år och i våras lyckades man komma tillbaka in i finrummet. Man lyckade kvala in till den fjärde och lägsta proffsdivisionen (som märkligt nog heter League Two…) Igår spelade de sin första match och detta tänkte jag hade varit ett bra ställe att stifta närmare bekantskap med engelsk fotbollskultur.

Men… Klubben spelar numera på Kingsmeadow som bara tar cirka 3000 åskådare. Fansen har säsongsbiljetter till i princip alla dessa och sättet att få en plats är att hoppas på att några av dessa inte används. Igår var denna chans obefintlig och andra intresserade fick titta på tv istället. Nu visas det ytterst få matcher från League Two i tv. De högsta divisionerna börjar spela först om en vecka och för att nå ut började de lägre divisionerna redan igår. Därför kunde man se AFC Wimbledon spela mot Bristol Rovers på nationell tv igår - AFC Wimbledons framgångssaga är något som intresserat inte bara de lokala fansen.

Nu var kanske inte intresset SÅ stort ändå. På den lokala puben var vi hela tre åskådare till spektaklet och man var tvungen att starta matchen redan 12:45. Halv tre skulle nämligen rugbymatchen England-Wales börja och även om sagan om ”Dons” är rolig och trevlig, så är en landskamp i rugby, alldeles före VM:et i Nya Zeeland, en stor sak. När den matchen började, var puben full med folk som var vänliga nog att förklara lite regler för en okunnig immigrant.

Trots det lilla intresset på puben, tycker jag att sagan om AFC Wimbledon är vacker. Alla de stora lagen köper och säljer människor i den moderna form av slavhandel som toppfotboll är. Pengamängderna är ofattbara och i bakgrunden styr ägare som är ute efter resultat, resultat och resultat. Att det då kan gå ganska bra för ett lag som ägs av fansen…

Wimbledon förlorade sin debut med 2-3, men motståndarna, Bristol Rovers, ska vara en av topplagen i ligan, så man kan kanske tro på ett förnyat kontrakt.

 I rugby vann England mot Wales, men kännarna bredvid mig på puben tyckte inte att det såg tillräckligt förtroendeingivande ut i defensiven. Minsann…