the q2-players

Alldeles före jul var jag på lokal teater. Nere i Richmonds centrum finns två stora teatrar, men det är alldeles för långt bort för att gälla för "lokalt" i Britannien. Nej, uppe på vinden på en ombyggd kyrka i Kew visades "the Flint Street Nativity" - en pjäs om hur en skolklass ska göra en "Nativity-play", dvs framföra ett julevangelium. Alla roller spelades av vuxna och allt var en komedi om vem som skulle få spela Maria, varför det inte fanns astronauter med i ett julevangelium, när det ju handlar om himlen etc, etc. Pjäsen framfördes av "the Q2-players", som marknadsförde sig själva som "the only amateur theatre group in Kew", vilket inte är så konstigt, då denna del av London är en av de minsta i London, tänk Stureby, eller Norra Ängby.

Jag har fuskat i teaterbranschen och vet hur svårt det är att få publik. När jag och en god vän producerade en pjäs för tre år sedan hade vi lyckats få 20 betalande publik på de tre första föreställningarna. Som kassör för projektet såg jag ekonomisk ruin framför oss. Som den filantrop jag är beslöt jag mig för att stötta de stackars skådespelarna och gå och se pjäsen - om man vill att folk ska komma och se mig, så... ja, ni förstår.

Jag tog mig dit en fredagkväll och döm om min förvåning när jag fick den näst sista biljetten - det var nästan utsålt. I baren (förstås) såldes vin och hela publikum var glada och förväntansfulla när skådespelet skulle börja. Gradängerna för stolarna var naturligtvis alldeles för små för min långa lekamen, men jag lyckades vrida in mig så att knäna pekade lite snett. Detta betydde att min okända medåhörare till vänster fick för lite plats. Detta var en distraherande vacker kvinna. Jag mumlar ett "I'm very sorry", försöker att inte rodna allt för mycket och hoppas att pjäsen ska börja.

Nackdelen med att ha hållit på med något själv, är att man sitter och tittar på delarna istället för att njuta av helheten. Om jag är på en körkonsert sitter jag och tänker på hur basarna klarar sina djupaste toner. Om jag är på föreläsning tänker jag på retorik och presentationsteknik och så blev det även nu, jag sitter och tittar på scenografi och scenlösningar. Trots detta fångas jag av pjäsen och skådespelarna. Aktörerna är inte några teaterskoleprodukter, men alla verkar ha väldigt roligt och pjäsen är också rolig.

Hmmm..., på baksidan av programbladet stod det att teatergruppen sökte nya medlemmar - man kanske skulle...

---

Ibland sover jag väldigt dåligt. Kanske är det åldern, kanske är det något annat, men jag har ofta svårt att somna och vaknar lätt vid fyratiden utan att kunna somna om. Det finns människor som hävdar att det beror på ett neurotiskt sinnelag, men själv föredrar jag förklaringen att de som har lätt att koppla ifrån sina tankar och somna, helt enkelt inte tänker särskilt mycket.

Gårdagsnatten var en sådan natt och onsdagar är dessutom mina längsta dagar - lektioner i ett från kl 8:45 till 16:10. I mitten finns en halvtimmes lunch. Det var terminens första dag (man firar inte Trettondagen i Britannien) så det var massor med saker som man på ett entusiastiskt och pedagogiskt sätt skulle dra igång. På vägen hem började det regna och sedan blev det punktering på cykeln. En hemmakväll med några lagom dåliga amerikanska tv-serier lät som ett bra sätt att tilbringa de få timmarna innan nattens sömn.

Emellertid var det "reading" för q2-players och nästa pjäs, ett drama av Peter Whelan från 1997, The Herbal Bed. Vill jag vara med måste jag dit och försöka verka trevlig och intelligent, två saker jag alltid haft extra svårt för då det ligger så långt från min verkliga persona...

När jag går iväg till "the Kew Scout Hut", där readingen ska äga rum känner jag mig som ett vandrande lik. Hur skall detta gå...?

Vid en reading läser man pjäsen. Man sitter gärna i ring och manuset kan gå mellan de olika de intresserade skådespelarna och så läser man igenom hela pjäsen. I "The Herbal bed" finns det två kvinnliga roller och fem manliga, så planen för kvällen var att de närvarande kvinnorna skulle få prova på att läsa de kvinnliga delarna, medan männen skulle få provläsa de manliga.

Varför det är så, kommer jag kanske utreda en annan gång, men genusfördelningen inom teatervärlden är sned. På varje man går det fyra kvinnor, medan rollfördelningen ofta är tvärtom. Kanske det är därför jag har fått spela så mycket jag har fått. Det visade sig att q2-players hade samma fördelning mellan könen som hemma - mycket fler kvinnor än män.

"The Herbal bed" är en ganska litterär pjäs som dessutom försöker återskapa 1600-talsengelska - huvudpersonen är Susanna Hall, Shakespeares dotter som 1613 åtalar en man för förtal - "slander". Språket i pjäsen tillhörde med andra ord inte riktigt min vanliga vokabulär. Jag hoppades att Polly - regissören - skulle vara skonsam mot den nyinvandrade svensken/esten och ge mig små roller med få repliker.

Så utvecklades inte kvällen. Jag anade oråd redan i första scenen där jag fick lästa biskopens repliker - långa haranger med 1600-talskristna ord. Två scener senare var det dags att läsa förste älskarens repliker medan han och Susanna ägnar sig åt varandra i "the herbal garden" och efter det trodde jag att jag skulle slippa - jag kände hur tungan hade allt svårare att forma de främmande orden och hur min engelska bara blev sämre och sämre. Jag hade klarat av den heta centralscenen och jag kände svettpärlor av trötthet i min panna.

Polly - regissören - ville anorlunda. Slutscenen är en domstolsscen där åklagaren, en obehaglig puritansk präst försöker krossa Susanna med långa spetsfundiga drapor. Sida upp och sida ner fortsätter tvekampen mellan dessa, en nyckelscen i pjäsen. Vem skulle kunna passa för denna sclemma präst...?

Halvvägs genom scenen ser jag hur orden börjar hoppa framför mig på sidan. Jag chansar vilt på uttalet på mängder av ord och förstår nästan kanske ungefär vad det är jag säger, men försöker inte tänka för mycket på innehåll och tolkning - det var frågan om att överleva kvällen - inte att skapa stor konst.

Till slut var det slut. Jag hjälpte till att städa (vara trevlig - check) och stapplade hem till sängen

---

Idag fick jag ett mejl från Polly. Hon hoppades att jag skulle komma på audition nästa vecka...

Det var som tusan.

Å andra sidan var det brist på män...