och andra sporter

Mainstreamkultur är inte ointressant. Vilka filmer pratar man om? Vilka skämt slår? Allt det man kan upptäcka när man träffar på en annan kultur, antingen vid ett kort besök, eller om man, som jag, flyttar till ett annat land.

Men på något sätt är det mer udda och ovanliga roligare. Den andra dagen jag var i Brittannien gick jag förbi en park där kricket pågick. Utan åskådare och med hopplösa regler, men alla spelare var vitklädda enligt konstens alla regler.  På håll såg det ut som om spelarna höll på med en intrikat skuggdans - vita dansare mot en mörkgrön bakgrund.

Nu är både kricket och bowles sommarsporter, så både "cricketgreens" och "bowlinggreens" står övergivna. Fotboll och rugby betraktas däremot som vintersporter, så på lör- och söndagar förvandlas gräsplaner till leråkrar alltmedan män tumlar om varandra i en brutal lek i kamp om en vanlig eller en konstig boll.

Nu är ju fotboll typiskt mainstream och i det här landet får man nog betrakta även kricket och rugby som mainstream. Nyss avslutades den stora årliga kricketmatchen mot Australien (där det ju är sommar) - "the ashes" - och England vann, vilket enligt de stora rubrikerna i tidningarna inte händer varje år.

 En mer udda vintersport är - rodd...

För att förstå detta måste man veta att det sällan blir kallare är fem plusgrader här. Själva roddrörelsen håller också utövaren varm. Samtidigt ser det väldigt kallt ut när roddarna kliver ner i Themsens brunkalla vatten iklädda badskor. Uppströms från centrala London kommer den ena roddklubben efter den andra och även om jag sett ensamma roddare, så handlar det oftast om smala farkoster med fyra till tio roddare, som pilsnabbt skär genom vattnet och förvånande fort tar sig från starten till målet.

Läsare av denna blogg kanske kommer ihåg hur roddare skrattade åt mig när jag var strandsatt på en parkbänk vid högvatten (http://vallasblogg.blogspot.com/2010/11/themsen.html). Jag har sett roddarlag åka förbi med lanternor tända efter mörkrets inbrott och jag tror att det har att göra med att man helst ror vid antingen hög- eller lågvatten. Då rör sig inte vattnet lika mycket som mitt emellan dessa ytterligheter, då Themsens vatten är strömt åt antingen det ena eller det andra hållet.

Idag var det tävling mellan de olika roddklubbarna. På en ganska rak sträcka mellan Kew Brigde och Chiswick Bridge åkte ekipagen två och två. Start låg vid ett klubbhus, mål vid ett annat. När man gick längs Themsen hördes plötsligt hurrarop när ekipagen satte av. Vid mål verkade det finnas färre åskådare, för där hördes mest marinhornets bröl när målgången skedde.

För någon större publiksport är inte rodd. En gång per år samlas människor längs Themsens stränder - när roddarlag från Oxford och Cambridge möts. Målgång sker inte långt från min lilla del av London. Vid Mortlake är målet och då lär det vara tätt med folk på båda stränderna.

Men en vanlig söndag som idag står inga åskådarmassor på stränderna och trots att de flesta här ror i stora roddarlag, ser man ibland ensamroddare. Det är också då jag tycker att den här sporten är som vackrast. Lugna och metodiska rörelser, samtidigt som båten skär snabbt genom vattnet. Är det dessutom solnedgång över Themsen, kan vem som helst börja leta efter "rowing-boat" på eBay.