fireside chat

Efter en hård dags arbete har jag märkligt nog åter hamnat framför den öppna spisen på "the Lass of Richmond Hill", ca 50 meter från min arbetsplats. Sittandes framför lågorna och glöden kan man börja tänka på livet, meningen och allt det där.

I filmen "Up In the Air" har en av de kvinnliga huvudpersonerna, Natalie, blivit dumpad av sin pojkvän. Hon beklagar sig för de andra huvudrollerna, Ryan och Alex, samtidigt som hon räknar upp allt hon räknat med att ha hunnit med till 23-års ålder. Alex svarar: "Life can underwhelm you that way".

Den romantiska ådran i mig har alltid slagits för att man bör följa sina ideal och drömmar. Min syster hade en poster i sitt flickrum där det stod "Find out what you most of all want to do in life, the do it". Precis så bör livet vara. På postern red en vacker naken man en häst barbacka. Detta är inte min dröm - att rida en häst verkar rätt kul, men att göra det barbacka naken verkar extremt plågsamt. Emellertid förstod jag budskapet i postern - att känna vinden i sitt hår - att följa sin dröm...

Men vilken är min dröm?

Ja, just det...

Drömmar är sköra och bräckliga varelser. Ju mer man försöker hålla hårt i dem, desto gråare och tristare verkar de. En kalender jag ägde hade en vecka devisen "Det tråkiga med goda ideer är att de snart urartar i hårt arbete". Dessutom är självförverkligandet en ganska egocentrisk verksamhet, är det verkligen detta drömjagande livet går ut på?

Framför brasan på "the Lass" förlorar detta exitensialistiska credo stora delar av sin mening. Från kylan utanför kommer ett par tillsammans med sin hund. Till höger ser jag två vänner prata med varandra. Den oranga glöden i den öppna spisen är hypnotiserande vackert och denna kalla och våta årstid har min pub en "ale" de kallar Winter Warmer - ett mycket passande namn på denna brygd.

Alldeles före jul gick "It's a Wonderful Life" på den lokala biografen. Jag var deprimerad för att flygkaoset på Heathrow innebar att jag inte skulle komma hem till jul. Huvudpersonen, George, tänker hoppa från en bro då han tycker att han är helt misslyckad. Ängeln Clarence kommer emellertid ner till jorden och visar honom det som verkligen betyder något, nämligen att ha många vänner.

Är detta en sockersöt Hollywoodrulle? Ja. Kan det finnas kvalitéer även i en sockersöt Hollywoodrulle? Kanske till och med fler än i den mest intellektuella europeiska konstfilm.

Framför brasan med en öl framför mig tänker jag på de tillfällen i livet då 'life has underwhelmed me'. Vilket resulterat i att jag nu sitter framför en brasa i Richmond och skriver till mina vänner. Det kanske inte gått så tokigt ändå...?