Min arbetsplats är inrymd i Richmond International University, som ligger uppe i Richmond Hill i Londons sydvästra förorter. Det är ett gammalt metodistkonvent som ligger i en liten park och på utsidan är det ett fantastiskt hus i gotisk stil med tinnar och torn. På insidan är det emellertid rätt sjavigt här och där och under heltäckningsmattan som finns överallt verkar det finnas knarrande brädor och spånplattor som inte ligger rätt.
Likadant inne på det fina varuhuset. Min kör sjunger i smoking så inne i Richmond gick jag in på "House of Fraser" för att köpa en sådan. Allt ser lyxigt ut, ända tills man kommer till provrummet, där väggarna består av målad spånplatta med färg som verkar blivit över hemma hos någon någon gång.
Den pint med ale som just nu står framför mig är fylld med gyllene dryck, men en del av drycken har istället kommit på utsidan och har runnit ner på bordet. Och så är det alltid - jag har hittills inte köpt en öl där drycken inte runnit över.
Detta kan man irriteras över, men jag har mer och mer börjat tro att det är jag och mitt svenska, lätt puritanska överjag som moraliserar över saker som inte behöver någon moral.
För några år sedan befann jag mig på en pub i San Francisco (märkligt hur jag alltid verkar befinna mig på olika pubar över hela världen...) Just på denna pub träffade jag på en amerikan som kunde svenska - han hade nämligen varit i Växjö under ett år långt tidigare och vi började diskutera kulturskillnader. Mannen började då prata om... kofångare. I San Francisco, och på andra platser i USA, är det nämligen så att när man ska fickparkera så kör man ända tills man stöter på den andra bilen. Sedan backar man tills man stöter till den bakom. Och så vidare. Alla bilar har smårepor på sina kofångare. "It's just a bumper!" utbrast mannen i San Francisco, för han hade förstås parkerat på samma sätt i Sverige och fått bannor för detta.
I kulturrelativismens namn skulle man kunna mena att alla dessa sätt att förhålla sig till småfel är lika bra och att Sverige, med perfekta spånplattor, snygga provrum, öl utan spill, samt blänkande kofångare har en lika god kultur som någon annan.
Jag är emellertid ingen kulturrelativist.
För några år sedan skulle en bekant till mig renovera sin nya lägenhet. Och när man nu renoverar är det ju viktigt att allt blir rätt. Helt rätt. Så hantverkarna fick förstås göra om när det blivit fel oljetemperafärg och när hela kalaset var klart var allt väldigt fint - men svårt att röra sig i.
"It's just a bumper!"
Det kanske finns kvalitéer som är viktigare än ölspill och några repor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar