brittisk ingenjörskonst, del... eh... del... typ sju

För den som har tröttnat på den före detta ingenjörens litanior om saker som kunde fungera bättre i det forna imperiet: Det kommer några mer humanistiskt inriktade betraktelser på slutet.

Jag skulle tvätta händerna. Då mitt toalettrum befinner sig nere i korridoren innebär detta att jag oftast tvättar händer, borstar tänder och dylikt i köksvasken. Detta är vanligtvis inget problematiskt. Hela köket är nytt och kranarna är nya.

Jag hade emellertid redan tidigare upptäckt ett märkligt problem. Det kändes ibland som att delar av vattenstrålen var kallare än resten. Jag struntade emellertid i denna iakttagelse, sorterade in det som ett "hjärnspöke" och hoppades att mina vanföreställningar inte skulle bli konstigare än så. Jag har precis sett "The Black Swan" med Natalie Portman i huvudrollen och så länge mina fantasier handlade om olika temperatur i olika delar av en vattenstråle, kändes det som att jag hade mig själv under kontroll.

En kväll blev det emellertid värre. Jag ville ha riktigt varmt vatten och skruvade ner kallvattenkranen så att det bara skulle komma lite vatten därifrån - jag ville trots allt inte skålla mig. Då separerades vattenstrålen. I mitten kom det en smal stråle med kokhett vatten. Längst ner i kanten på kranmynningen kom en svag ström med droppande vatten - kallt.

Jag stirrade på vattnet, vred därefter upp kallvattnet. Då vidgades plötsligt vattenstrålen och vattnet var blandvarmt, men återigen tyckte jag mig känna att delar av vattenstrålen var kallare än andra. Vad är det frågan om?

Jag vred ner båda kranarna så att vattnet avstannade och började undersöka kranen. Det visade sig att det fanns ett tunt rör centriskt i kranröret. Detta rör avslutades ungefär en millimeter från vattenutloppet. Inne i detta rör transporterades allt varmvatten. Runt röret kom kallvattnet, så vattnet blandades först i luften på väg ner i vasken - en smal stråle med varmt vatten i mitten, omgiven av kallvatten. Om man skruvade ner kallvattnet till ett minimum, separerades strålarna och man fick två vattenstrålar - ur samma kranrör.

Det separerade vattnet finns dock inte bara i mitt kök. Även i alldeles nya badrum kan man upptäcka separata blandare på samma sätt som man kan hitta i gamla svenska badrum från 1950-talet och tidigare. Och varje gång ställs man inför samma problem när man ska tvätta händerna - ska jag välja fryskallt, eller skålla mig? En pub rakt över gatan från min arbetsplats har nyrenoverade toaletter. Men varmt och kallt vatten är separat. För att spara vatten är de dessutom försedda med fjäderbelastade reglerdon, så att man inte ska slösa på vatten. Varmvattendonet är förstås trasigt och har fastnat i "på"-läget så jag brukar använda den kranen. Jag för händerna snabbt genom vattenstrålen så att de blir blöta. Det svåra är att hitta rätt gränsland mellan hygien och tredje gradens brännskador.

Efter denna upptäkt har jag brytt min hjärna med frågan - varför?

Jag har gått igenom flera teorier. Den första var en smula ingenjörsmässig: Om man separerade vattenflödena så långt som möjligt skulle man kunna få varm- respeltive kallvatten momentant. Man skulle inte behöva vänta på vattnet den tid det tar för den att föras från själva kranen till utloppet. Denna teori föll emellertid på att röret varmvattnet förs i  är gjord av koppar som leder värme oerhört bra. Kranarna kan inte vara avstängda många sekunder innan vattnet i både kall- och varmvattendelen är lika varmt.

Den andra teorin var att det skulle kunna finnas något slags hälsoskäl till separeringen. Det varma vattnet innehåller fler bakterier och håller man det inte tillräckligt varmt i varmvattenberedaren, så kan det frodas legionellabakterier. Alltså bör vattnet hållas separerat. Även denna förklaring verkar grundlös. Vem dricker vatten direkt utan att låta det spola lite först? Och hur stor är sannolikheten att det skulle bildas en bakteriehärd just i utloppsröret - efter kranarna? Som berodde på att varm- och kallvatten inte är separerat? En dålig teori.

Kvar fanns de religiösa teorierna. Kanske det skulle kunna finnas ett kulturellt tabu som förbjöd beröring mellan varmt och kallt? I min hjärna byggdes denna teori raskt på med ett sexuellt tabu grundat under den viktorianska eran. Det varma vattnet måset hållas från det kalla vattnet, för vem vet vad som kan hända om de båda skulle mötas? I en köksblandares utloppsrör...?

Jag har haft svårt att släppa den sexuellt inriktade teorin, men den håller på att ge vika för en mycket mer prosaisk och enkel och är man en anhängare av Occams rakkniv är det nog den som är bäst:

För 150 år sedan var Brittannien världens ledande tekniska stormakt. År 1850 tillverkades allt som tillverkades i världen just i Britannien. Bara femtio år senare hade både Tyskland och USA gått förbi och de flesta historiker som gett sig i kast med detta problem menar att förnyelselusten försvann ute på dessa öar. Om man redan är rikast i världen och säljer till hela imperiet och hela världen. Om man redan är bäst - varför då göra några förändringar?

Resultatet ser vi idag. Brittisk teknik är sådant ingenjörer idag skämtar om. För femtio år sedan hade öarna en stor bilindustri - idag finns bara spillror kvar. 120 år efter storhetstiden 1850, på 1970-talet, stod landet inför industrinedläggningar och statsbankrutt. Imperiet hade man redan förlorat.

Det är charmigt med traditionerna och reformoviljan i detta land. Samtidigt vore det ju trevligt och praktiskt med avlopp som låg på insidan av husytterväggarna, samt varmvattenblandare som blandade vatten.

---

År 1950 var USA världens tillverkningscentrum. Hälften av alla industriprodukter tillverkades där och amerikanska bilar var tekniskt världsledande. Idag har man världens största militärmakt, men samtidigt stora hål i både de delstatliga och federala budgeten. I dagens New York Times spekuleras det i om Illinois ska bankruttförklaras.

Nu ska vi se. Hur stor är förnyelselusten i Detroit...?