disträ

Jag är en världsvan man, van att hålla många bollar i luften. Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan, så det är lätt för mig att både ta snabba beslut, men också veta när jag måste vänta och reflektera. Jag klär mig oftast elegant, men är inte rädd för att ta på mig arbetsbyxorna, spotta mig i nävarna och ta i. Jag är inte en man av stora ord, men är inte rädd att säga vad jag tycker...

---

Tänk om man var tvungen att söka jobbet som sig själv. Vem skulle man anställa? Allt ovanstående är som någon slags "man"-reklam, men manlig som en dressman-reklam. Snyggt, men utan djup. Var det så, att man gick på audition hos gud innan man fick jobbet som mig själv? Ifall det var så - berättade jag för gud att jag är vansinnigt disträ?

Härom dagen skulle jag åka till jobbet. Under året har jag cyklat de tre kilometrarna till Richmond Hill där min arbetsplats är förlagd. I sol, vind och regn har jag stått vid järnvägsövergången på Manor Road - alldeles bredvid järnvägsstationen vid "North Sheen" och väntat på att bommarna ska gå upp. Ibland kan det åka sex tåg innan man till slut får åka över. Därefter kommer den långa backen på Queen's Road, när man väl kommer fram har man fått dagens motion.

Nu är det emellertid så att jag transporterat hit min Kawasaki (motorcykel, stor, blå, tycker om) och av någon anledning hittar jag ofta skäl till att ta Kawasakin istället för cykeln till jobbet. Det är till exempel så att det är praktiskt att ta den om jag därefter ska till kören. Eller om det är fint väder, en liten tur i Surrey efter jobbet. Eller om det är dåligt väder - det går ju mycket fortare. Mängden skäl att åka motorcykel är enorm - har det visat sig.

Just denna morgon hittade jag inte nycklarna... eller rättare sagt, jag hittade nycklerna till låset, det andra låset och de tre packboxarna, men inte själva mc-nyckeln. Dessa har jag nämligen på olika ställen, för om jag har allt i en bunt, kommer de andra nycklarna att repa min fina Kawasaki (som jag tycker om).

Till slut gav jag upp. Jag letade upp min extranyckel och gick ut för att åka iväg. Jag närmar mig min hoj och där ligger den. På sadeln så att alla kan se. Min nyckel...

För att förklara detta måste jag inviga den oinvigde i det faktum, att starta en motorcykel är en mindre procedur. Man måste ta av och på glasögon för att kunna ta av och på hjälm. Man måste ta av det extra låset och lägga det på ett bra ställe. Man måste ta av och på handkskar, gärna på något vettigt sätt synkroniserat med hjälm och glasögon. Jag tror att det tog mig fem minuter bara att få på allt i rätt ordning första gången jag skulle åka. Dagen innan hade jag gjort allt i omvänd ordning och någonstans mitt i lagt mc-nyckeln på sadeln så att jag ska se den och inte glömma den...

Nu bor ju jag i Kew, så nyckeln låg vackert kvar ändå. Med en hjärna som min kanske det går ekonomiskt plus att bo i en "fin" stadsdel...?

Detta är inte den enda gången. I Sverige måste man ha två godkända lås för att kunna försäkra mc:n. Det ena låset är orginallåset, men det andra är ett löst lås som man vanligtvis låser fast runt den främre bromsskivan. Låset är knallgult, så att man ska se det tydligt och inte glömma låsa upp. Hjälper det mig? Nope. En gång i början av min mc-karriär började jag åka iväg. Låset åker in i bromsoket och jag tappar hela ekipaget i backen. Ny blinkers och höger stigpinne gick på SEK 1000. Frambromshandtaget har fortfarande en vacker extraböj efter det tillfället.

Lösningen på detta heter "senilsnöre", en orange  telefonsladdsliknande sak som man spänner mellan lås och höger styrhandtag. Idiotsäkert. Men är det Martinsäkert..? För några veckor sedan började jag åka iväg trots att det satt en vacker brandgul telefonsladd på höger styre.

När detta händer i Kew och hemmet i Stockholm är det ändå ok, men på andra ställen...

Södra sidan av Themsen är traditionsenligt mycket fattigare än den norra sidan. Allt kallas "South Bank" och det fanns en tid då det var dirtekt farligt att vara här. Man har emellertid försökt lyfta området. För snart 40 år sedan började man bygga Royal Festival Hall och andra  kulturlokaler här för att locka "vanliga" människor hit. Senare har "London Eye" också lokaliserats hit. Trots detta är områdena runt omkring bara "ok". Man behöver inte gå många kvarter för att komma till ställen som känns osäkra. Ett bra ställe att bo på om man vill spara pengar - och inte är så rädd av sig.

 I eftermiddags kom jag hit för att köpa biljetter till Waltons "Belzhazzar's Feast". Om ni aldrig hört talas om vare sig kompositör eller verk tidigare, så är ni förlåtna. Verket tillhör den engelska musikskatt som knappt spelas någon annanstans (vilket är synd, för det är ett mycket häftigt stycke). Min syster och systerdotter ska komma på besök och det är klart att de ska få biljetter. Då jag bara ska in och ut beslutar jag mig för att strunta i extralåset, det tar ju bara en massa tid. Dessutiom är det bara i Sverige dessa extralås används. Efter turer runt Europa där inte en kotte använder extralås, anar jag en kick-back från Assa-Abloy till försäkringsbolagen i Sverige, varje gång någon köper ett extralås.

Inne på Faestival Hall är det kö och det tar tid. När man väl köper biljetterna vill de av någon anleding veta var jag bor. När man redan är här kan man ju ta en liten promenad. Allt detta tar tid. Efter ungefär en halvtimme har jag åter min blå Kawasaki i sikte.

Märkligt, det ligger något på sadeln...

Som en service till alla mc-lånare hade jag åter lämnat min nyckel på sadeln. Denna gång var dessutom inte extralåset på...

---

Det kanske var så att jag berättade om andra egenskaper när jag hade min audition inför gud. Det måste ha varit något som vägde upp. Jag undrar vad det kan ha varit?