kravall

Den engelska ekonomin mår inte särskilt bra. Dels drabbade recessionen landet. Dels hade labourregeringen redan tidigare låtit statsbudgeten gå med underskott, trots goda ekonomiska år. Sedan nästan ett år tillbaka styr de konserbativa tillsammans med liberaldemokraterna och de har dragit åt svångremmen. Och spänt hängslena. Och... ja, ni förstår.

Alltsammans kallas för "the cut" och man skär ner på det mesta. Militären har inga Harrierplan längre, universiteten kommer att ta avgifter upp till SEK 100 000 per år och mängder av offentliganställda tjänstemän (civil servants) ska sägas upp. Enligt tidningarna har Cameron och Osborne pratat en hel del med Reinfeldt och Borg och rådet från Klarakvartern och det svenska 90-talet är: Gör allt på en gång, så blir inte krisen utdragen.

Problemet är, att det berör ganska många människor. Dessutom kommer det att spä på den ekonomiska krisen, då mängder av människor utan jobb kommer att köpa mindre än förut. Då kommer företag att gå ännu sämre. Å andra sidan skulle bibehållna statsutgifter betyda en högre statsskuld. Det skulle dels skjuta upp alltihopa, men kanske framför allt innebära att investerare skyr ön (se Grekland för ett år sedan). Pundet är redan nere på en låg nivå.

Så regeringen fortsätter med "the cut" och människor fortsätter att protestera. I lördags var det de största demonstrationerna hittills. Londons innerstad fylldes med människor som kommit så långt bortifrån, som Inverness och Cornwall - vilket är långt bort med brittiska mått mätt.

Själv var jag långt ifrån alltihopa ute i min idylliska förort Kew. Solen sken inte men temperaturen hade nått upp till ca 15° och en morgonpromenad till Café Rouge var precis vad doktorn ordinerat. Inne i staden var demonstrationstemperaturen desto högre. Större delen av demonstrationen verkar ha gått ganska lugnt till, men delar urartade och längs några shoppinggator började skidmaskprydda ungdomar förstöra skyltfönster. Beroende på tidning verkar det ha varit olika allvarligt. Högertidningar (läs: Daily Telegraph) anklagar labour: vad skulle ni skära bort?, medan vänstertidningar (läs: the Guardian) menar att man ska lyssna på demonstranterna.

Efter ett halvår på ön, känner jag mig inte helt oberörd av händelserna, även om de inte alls kändes av ute i Kew. Jag är inte längre turisten från Skandinavien, utan bor och arbetar här. "The cut" kommer att påverka även mig.

Trots det kan jag inte låta bli att le över några bilder från demonstrationen. Då demonstranterna ville slå till mot kapitalistiska mål (enl the Guardian), så valde man noga ut några viktiga symboler för maktens nästen. Ett av dessa var Fortnum & Mason, delikatessernas högborg.

Och visst slogs skyltfönster in och nästan 200 personer arresterades, men när man ser demonstranter inne i matavdelningen som hivat upp sina skidmasker och låter sig väl smaka av godiset - då slås jag ändå av hur detta inte är Paris (inga brinnande bilar, eller giljotiner) och Piccadilly Circus är fortfarande långt ifrån Bastiljen.