onsdag 17 augusti 2016

Le rêve


Vi tänker oss att du ska flytta till Paris. Hur tänker du dig då att du ska bo?

Tja, för mig och - tror jag - många andra, så är svaret nästan löjligt banalt. Oavsett om din inspirationskälla varit En amerikan i Paris, Moulin Rouge, eller Råttatouille (jag vet - bara amerikanska filmer - pinsamt), så är det liksom självklart att man ska bo i en liten lägenhet under takåsarna i Montmartre. Det ska gå att sitta i fönstersmygen och där ute ligger hela Paris för ens fötter, medan man smuttar på ett glas vin och skriver det sista avsnittet i sin svåra roman. (I dessa politiskt korrekta tider styrker jag att man samtidigt fimpar en Gitanes utan filter - hur skulle det se ut 2016?)

Jag hittade en sådan lägenhet. Ett rum med sovalkov. Nyrenoverat. 200 meter från Sacré-Coeur högst upp i det lilla trevåningshuset. Halvfranska fönster i sydläge och utsikten… Tja… Utsikten var "to die for". Takåsarna, en glimt av Seine och Eiffeltornet i fonden. En utsikt som hade fått romanerna att trilla som färdiggrillade vaktlar (märkliga liknelser idag) ner i minnet på min laptop (kommer en laptop någonsin bli lika romantisk som en Remington?)

Igår landade jag på Charles de Gaulle fullastad med den maximala vikt som SAS tillåter om man köper en av deras dyrare biljetter. I hela två sekunder tänkte jag på att pendeltåget skulle varit billigare. Sedan gick jag iväg till taxibilarna med en last som en sherpa i Himalaya. Men den adress jag gav till taxichaffören var inte adressen i Montmartre, vilket ju är lite märkligt. Lägenheten var ju nästintill perfekt. Varför hyrde jag inte denna drömbostad.

Det visar sig att det finns ett pris på allt. Även i Paris. Hur jag än tittade i min plånbok och räknade på vad jag skulle ha kvar efter skatt, så gick det bara inte. Jag skulle haft en utsikt. Jag skulle haft en fantastisk utsikt. Men det skulle också varit allt jag haft i tillvaron. Mitt liv skulle bestått av en bedårande, men dyr, utsikt.

Istället berättade jag för taxichaffören en adress en bra bit ut i förorten. Här har jag hyrt ett litet hus i en liten trädgård. Det är inte så dumt det heller. Jag har en liten altan där man kan dricka rött vin och drömma om en utsikt i Montmartre.

Eller skriva ett blogginlägg...

2 kommentarer:

  1. Så om du skulle ha hyrt den där dyra utsikten, skulle du ha behövt ta betalt av strömmen av besökare som hade åkt till dig bara för att kunna säga "Jag har bott 200 mm från Sacre Coeur, och min vän han bor där"?

    SvaraRadera