När jag bodde i Stockholm hade jag katt. Inte nu längre. Min väldigt lilla lägenhet och bristen på fritt spatserutrymme innebär att min lägenhet inte är kattanpassad. Dessutom är jag borta och reser ibland. Alltså finns det ingen som kommer och hälsar när jag kommer hem på dagarna (=kräver mat, men som alla andra djurägare/djuruppassare är jag blind…blind…)
De katter som passerat genom mitt liv har alla haft ett dominerande karaktärsdrag. De kan sova. Och då menar jag inte bara lite grann ibland så där, utan långa sjok av slummer, som bara avbrutits av ett sträckande på sig och… ser man på… man kunde vända på sig och sova vidare några timmar till.
Några bloggar tillbaka hävdade jag att det var roligt att göra mycket. Jag hade - som så ofta - helt fel. I London har november kommit med fukt och kalla morgnar med igenimmade fönsterrutor (nu beror ju detta även på den idiotiska fönsterkonstruktionen, men jag har använt tillräckligt mycket spaltutrymme tidigare för att berätta om det fenomen som kallas ”sash-window”). När solen tittar fram kan det fortfarande vara vackert och soligt, men dagarna har blivit kortare och fuktigheten håller igång någon slags permanent dimma.
Nu har även detta blivit mycket bättre. På den tiden London värmdes av kol och koks bestod dimman inte bara av vatten, utan även av sotpartiklar. Numera värms man istället av naturgas från Nordsjön och medan kolgruvorna i Wales är stängda, så är Scottish Gas med säte i Aberdeen (tror jag) leverantör för mängder av britter.
Men tankar på dessa intressanta infrastrukturella förändringar sker numera mellan gäspningar och längtansfulla blickar mot sängen. Det är november och minnet av mina katters vällustiga sovande får mig att vilja gå och lägga mig redan vid sextiden på kvällen. Alternativet skulle vara att gå i ide, men varje gång jag försökt har sådana triviala detaljer som arbete och slikt kommit emellan.
Nu vet jag att om jag går och lägger mig nu, så kommer jag inte att sova hela natten, men det kanske inte gör så mycket. Bara att ligga där och sträcka ut sig en smula. Kanske vända sig om och gäspa lite. Och sova lite till.
Ni kan vara lugna. Jag har inte börjat slicka mig om fötterna för att hålla mig ren. Än mindre andra delar av kroppen. Än har jag inte heller pensionerat mig så mycket att jag börjat med kattmat (vedervärdigt, jag vet)
Så vad ska man ta sig till för att inte somna (krafs, krafs, klia sig lite bakom örat). Tja man kan ju blogga lite. Men sen, sen kanske man skulle kunna slumra in…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar